På andra sidan
Nu börjar det dra ihop sig till ettårsdagen av den senaste gången jag närapå gick hädan. Inte för att jag prexis går och tänker på det hela tiden, men jag märker att det ligger och mal litet i processorn, så att säga. Jag har nu ett ganska avspänt förhållande till min egen död, que sera sera, typ. Värre är när andra försvinner - hemskt, ere! Men nu har jag hittat Kaj Morenius. Vilket snilledrag att låta ett spöke tala i radio - när han berättar om miljöer och fenomen på andra sidan så kan jag placera ut dem jag saknar; de kan gå och spökhandla, spöktvätta i spöktvättstugan, fira spökhalloween - det finns t.o.m. spökbrottslingar och spökpoliser! Det verkar litet som en semesterort, och blir nog inte så pjåkigt när det är dags. Jag ger mig katten på att det finns spökhundar och spökbrukshundklubbar också, hurra!!