Mastering the walk
Har man nån gång sett Cesar Millan så har man fått sig itutat hur viktigt det är att master the walk. Bak med axlarna, in med magen, se självsäker ut och traska på! Faktum är att det fungerar - med fyra knasbollar i koppel är man liksom så illa tvungen att få till det. Calm and assertive eller whatever, bara jag slipper fara som en skållad råtta i änden på ett gäng snören. Men i alla fall - kunde den gode Mr Millan komma hit och visa hur det ska gå till i halka och snömodd, kanske? Det är liksom inte helt lätt att ens bestämma riktning när väglaget är som det har varit den sista tiden. Om man inte halkar så vinglar man, och det ska katten se calm and assertive ut med lössnö upp till ljumskhöjd! Men i alla fall - det fungerar. Idag gick jag en bra bit på landsväg där det faktiskt hade smält undan och efter litet inledande trassel (jag måste ju sortera mina busar) så gick de så fint så, allihopa. Riktigt så där så man glömmer att de är med, med nosspetsarna precis lika långt fram som, men inte längre än, mina ben. Och efter ett tag hör man hur de börjar andas mycket lugnare, och huvudena sänks och pendlar - vargpromenad, typ. Inte en dragning i nåt koppel och inget trassel nånstans. Klart meditativt. Rekommenderas varmt, faktiskt.