Pelleskop-livet

Idag har jag till min stora fröjd och gamman hittat en sida som drivs av en BRUKSBIMBO! Då är jag ändå inte ensam i denna stora, hårda värld - hav tröst, mitt hierta!! Det ultimata beviset på att även jag är en bruksbimbo är att jag blev in i baljan nervös när jag hörde om ekipaget som hade gått himla vilse på en högretävling här på klubben. Då fick jag nåt nytt att oroa mig för: tänk så pinsamt att gå vilse på ett appellspår!! "Det KAN man ju inte!" ropade alla i kör och med förbluffad uppsyn."Kan man ju!" hävdade jag. Och ärligt talat var det ju inte långt ifrån heller...
Helgens tävling var jag inte så oerhört uppskrämd inför förrän Linda K sa att det känns ju litet extra kymigt när man tävlar för ett LAG... Hade jag ju inte tänkt på!!! Men nu har jag det och nu känner jag mig alldeles oerhört bimbig, eller vad det heter. Undrar just om jag inte känner mig litet febrig, rentav?