Smått och gott
Igår tog jag en kvällspromenad med mellanbarn och småhundar - dvärgpudel, dvärgpinscher och russlare. Vi tänkte nästan ta små väskor att bära dem i, fast sen ville vi vara litet tuffa i stället. I alla fall plockade jag i vanlig ordning ganska många kantareller som jag strax ska slänga bort. Måste bara samla mig litet först. Sen gjorde jag en uppletanderuta och under den övningen höll vi på att bli levande uppätna av mygg. Tvi. Olle var som vanligt fjollig och låtsades förstå apselut ingenting av övningen, Tigg var litet larvig också - bytte pinne och så. Och sen slog det mig att jag, min ärthjärna, som vanligt hade ställt till det. INTE smart att dels intensivträna vittringsapportering med apportpinnar och dels använda samma lika pinnar till uppletande. Hundstackarn försökte väl hitta den mest vittrade. Inte lätt att vara Tiger, inte. Jazz var i alla fall den som skötte sig mest strålande, 3 pinnar lätt som en plätt med god fart och gott humör. Jazz fick för övrigt lubba lös i skogen, glad som en lärka och snäll och lydig. Härligt att han är piggelin igen!
På hemvägen tog jag en sväng bredvid vår väg och lade ett spår åt Peps. 300 meter drygt och ett par pinnar. Sen gick vi hem, jag gjorde en rabarberpaj och sen tog jag Peppar, spårsele och -lina, cykel och köttbullar och drog till skogs igen. Peppen gillar verkligen sina cykelturer. Tempo, morsan, tempo!
Spåret gick han som om han aldrig gjort annat, han börjar få riktigt sug nu och jag får hålla hårt i linan. I början är han så entusiastisk att han liksom gissar var spåret går, men ganska omgående får han ner näsan ordentligt och jobbar som en riktig karl. Pinnmarkeringen är fortfarande litet hipp-som-haver, en snabb dopp på första pinnen men när han får ordentligt betalt för den så visar han ordentligt på den andra.
Sen fortsatte vi vår tur. Ungefär 300 meter på asfalt blir det bara, sen är vi på grus- och gräsvägar och det blir totalt nästan 5 km. Större delen av vägen får han springa lös - då springer han mest i diket. Och nu är det OK, för dikena är nypåfyllda och fräscha. Det var värre i värmen - alla diken var fulla av rutten dy!
På hemvägen tog jag en sväng bredvid vår väg och lade ett spår åt Peps. 300 meter drygt och ett par pinnar. Sen gick vi hem, jag gjorde en rabarberpaj och sen tog jag Peppar, spårsele och -lina, cykel och köttbullar och drog till skogs igen. Peppen gillar verkligen sina cykelturer. Tempo, morsan, tempo!
Spåret gick han som om han aldrig gjort annat, han börjar få riktigt sug nu och jag får hålla hårt i linan. I början är han så entusiastisk att han liksom gissar var spåret går, men ganska omgående får han ner näsan ordentligt och jobbar som en riktig karl. Pinnmarkeringen är fortfarande litet hipp-som-haver, en snabb dopp på första pinnen men när han får ordentligt betalt för den så visar han ordentligt på den andra.
Sen fortsatte vi vår tur. Ungefär 300 meter på asfalt blir det bara, sen är vi på grus- och gräsvägar och det blir totalt nästan 5 km. Större delen av vägen får han springa lös - då springer han mest i diket. Och nu är det OK, för dikena är nypåfyllda och fräscha. Det var värre i värmen - alla diken var fulla av rutten dy!