Stryphalsband?
Nu har jag fått frågor om varför jag använder stryphalsband på mina hundar, i synnerhet på de små. Svaret är att jag använder stryphalsband framför allt när jag går med alla fyra därför att det är de halsband som de har svårast att backa ur eller på annat sätt rymma från. Speciellt nu när det smäller rätt friskt (lagret av fyrverkerier är väl inte uppsmällt ännu) så är Jazz en liten j*kel på att snärta till med knoppen och ta sig ur vilka halsband och selar som helst. Och blir han rädd för en smällare så bara drar han, vart som helst. Så honom har jag nästan alltid stryp på, men jag håller inte på och snärtar och tramsar. De övriga har jag stryp på när jag går med dem allihopa och det inte vore särskilt lämpligt att nån av dem kom lös och började leva rövare. Peppar lyckades visserligen backa ur strypkedjan också när vi var nere på stan - rätt som det var såg jag hans lilla svarta ändalykt en bra bit före mig på trottoaren! Men det gick bra, han är ju inte rädd av sig så han tog det lugnt och kom tillbaka när jag ropade: Peppar! KOPPLET!! "Ja, just ja!" sa Peps och kom tillbakastruttande. Hade INTE Jazz gjort, inte där och då. Om Tigger tar sig lös bestämmer han sig för att gå hem, Själv. För han vill inte vara ute och gå med en SVART GRIS. Enda sättet att få tag på honom utan att bli arg är att platsa resten av gänget och gå fram och hämta Tigg. Och man kan aldrig vara säker på att Ying stannar där han är parkerad - ofta sitter han ihop med Pepp i en koppeldelare - Peppar sitter som ett ankare och hävdar "vi ska stanna här, Ying!" men Ying drar till sin matte så Peps får skavsår i rumpan! Och när Tigger ser att svarta grisen med anhang nalkas (om än släpas) så fortsätter han framåt. Så jag får parkera övriga hundar igen, allt rödare i ansiktet och med allt gällare stämma. Så där håller vi på. Att binda Ying, Peps o Jazz är inget alternativ för det tar bara 0,3 sekunder för Peppar att bita av vilket koppel som helst och han hjälper så gärna sina kamrater. Ying slutligen - om han tar sig loss kan det hända två saker: a) han kommer omedelbart tillbaka på tillrop, eller b) ögonen börjar glittra på ett obehagligt sätt, han gör leksprång och SEN är det bara att bita ihop och spärra av för ev. trafik. Minst en halvtimme tar det att inringa kinesuslingen om jag är ensam - jag vågar inte tänka på hur det skulle gå med tre andra hundar i koppel!! Så - därför använder jag strypkoppel. Och så litet för att jag är så OND också - egentligen vill jag ha kraftiga stackel på dem allihop och skratta på ett hemskt sätt (muähähähähäääÄÄÄ!) när de skriker av smärta, men DET kan man ju inte SKRIVA om!!