Nyårsafton: att undvika smällare
Med en hund som är tokrädd för pang-pang och i synnerhet för fyrverkerier och en annan som är så där tämligen skrajsen men har en tendens att låta sig påverkas av den jätterädda är förstås nyårsafton och dagarna därikring inte särskilt roliga. Det gäller att planera! Således tog mellanbarnet och jag våra sammanlagt tre småhundar och for till skogs redan tiiidigt på nyårsafton, och si! det smällde bara liiitet litet på långt håll! Dessutom är Olle O inte det ringaste skottberörd, så han fick agera föredöme, utifall att.
Årets absolut sista kantarell!
Vi lyckades hitta "vårt" gryt, dvs. Tigger visade vägen. Ända IN, ville han visa vägen. Tur att han är (ganska) lydig!
Notera: två hundar är vända i rätt riktning, en är har s.a.s. vidare vyer. Ständigt denne Jazz!!
Tigger borde nästan heta Pigger - han är ALLTID pigg på nåt kul.
Olle är snabb som vinden.
HOPP!
Efter nästan två timmar med detta gäng var det bara till att gå hem och byta till nästa gäng - De för smällare helt okänsliga. Samt äldsta barnet som äntligen hade kryat på sig så pass att hon kunde lulla runt litet med sin mor. En dryg timmes promenad med både koppelgång och lösspringning i mängd var precis vad Ying och Peppar behövde, men då hade det redan blivit nästan natt och alltför mörkt att fotografera.
Så småningom vidtog ett ytterst måttligt nyårsfirande i kretsen av de närmast snörvlande, och för att skona Tiggers nerver kröp jag till sängs med en god bok redan före tolvslaget. Då låg han med magen i vädret och huvudet på min arm och snarkade sig igenom hela skottlossningen. Ying däremot vaknade till och var grinig: - Det var då ett j*vla oväsen! sa han, och somnade om.
Årets absolut sista kantarell!
Vi lyckades hitta "vårt" gryt, dvs. Tigger visade vägen. Ända IN, ville han visa vägen. Tur att han är (ganska) lydig!
Notera: två hundar är vända i rätt riktning, en är har s.a.s. vidare vyer. Ständigt denne Jazz!!
Tigger borde nästan heta Pigger - han är ALLTID pigg på nåt kul.
Olle är snabb som vinden.
HOPP!
Efter nästan två timmar med detta gäng var det bara till att gå hem och byta till nästa gäng - De för smällare helt okänsliga. Samt äldsta barnet som äntligen hade kryat på sig så pass att hon kunde lulla runt litet med sin mor. En dryg timmes promenad med både koppelgång och lösspringning i mängd var precis vad Ying och Peppar behövde, men då hade det redan blivit nästan natt och alltför mörkt att fotografera.
Så småningom vidtog ett ytterst måttligt nyårsfirande i kretsen av de närmast snörvlande, och för att skona Tiggers nerver kröp jag till sängs med en god bok redan före tolvslaget. Då låg han med magen i vädret och huvudet på min arm och snarkade sig igenom hela skottlossningen. Ying däremot vaknade till och var grinig: - Det var då ett j*vla oväsen! sa han, och somnade om.