Sista svängen
Jag läste nånstans om hur mycket Medel-Fido "aktiveras" en normal dag. Nuffran var väl inte så överdrivet stor, men det jag förvånades mest över var tilläget "något mindre på helger". Hmmm... Ägnar man sig mindre åt sin lille kuse på sina lediga dagar? Verkar skumt. Inte jag i alla fall - när jag hade kommit hem med Ying från vår s.a.s. krogsväng tog jag lillaste lilleman Peppar och gav mig ut igen. Det är en sann fröjd att umgås med honom på tu man hand. För det första är han så snygg så man nästan struttar omkring och hoppas att gemene man skall lägga märke till vem man går omkring och är du med. För det andra är han utomordentligt humoristisk - visserligen skrattar han bäst själv åt många av sina skämt men ganska så roligt har jag också. Dessutom har han en synnerligen positiv inställning till alla mina små påhitt, vilket lägger sig som bomull kring mitt ego. (Till skillnad från Ying som ser trött ut och säger: -Vad har hon hittat på NU då? Fruntimmer... Gnorf.) Om man ropar på Peps och ger honom en liten usel godis blir han direkt salig och munnen går ungefär från öra till öra och litet till. Och om man ropar på honom och kastar en boll blir han direkt salig etc. Skulle man ropa på honom och hålla fram en kampleksak blir han direkt salig etc. och om man ropar på honom och sätter sig och petar i backen blir han - ja ni vet. Till och med om jag ropar på honom och säger: vi måste sätta på kopplet! och sen går från ord till handling blir han alldeles till sig: -Hurra! Koppel! Det som är så kul att gå i! 
Alldeles mörkt hann det bli. Peps är så där litet lagom mörkrädd, mest för att han tycker att det är så skojigt att bli skraj, tror jag.