Pelleskop-livet

Idag var jag ute och vallade Ying och Peppar i godan ro. Dvs jag traskade i godan ro, de for fram som galna offpist-åkare. Å har man sitt på tusan; det kom en KARL gående, med schäfermaduska i koppel. Mina hunddjur gjorde förstås en optimistisk lov mot fäntan men denna grymma matte ropade in dem. OCH DÅ GAV YING FANKEN I ATT KOMMA!!!!! Grrrr. Eftersom jag hade kopplat Pepp när han kom tillbaks till mig och han därmed var litet taggig (han mopsar sig mot andra hundar när han är i koppel) så kunde jag inte handgripligen tukta Ying. Och inte kunde jag binda Peppen i ett träd heller (och tukta Ying), eftersom jag hade läderkoppel och sådana stansar Pepp av med ett enda kläm. Grrr, som sagt! Så nu måste jag lägga en erbarmlig massa tid på att gå med bara Ying, eller Ying och Tigger, och försöka få till nåt liknande så jag kan tala om för Ying vem hans frid tillhörer. Och hur lätt denna frid kan övergå i nånting helt annat. Och mindre fröjdefullt.
Här några bilder på ligisten, från tidigare i höst.