Det första budet
Idag är det kallt, men solen har kikat fram och till och med värmt litet grann. Det blev en nästan två timmar lång skogspromenad. Tigerungen, den lille fjäskisen, fick springa lös, de andra var kopplade och fästade vid det ställe där min midja brukade befinna sig.
Som vanligt hade jag bara en regel för hundarna: de ska inte märkas. Inte dra, inte sacka, inte streta, inte springa ivägen... Och så. Och hela tiden vara observanta på mig.
Och då kom jag att tänka på: Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
För ärligt talat - hundarna får nosa och vinda, bara de hela tiden har full koll på MIG.
Har jag egentligen hundar bara för att få stå i centrum precis hela tiden?
Och kunna öppet visa mitt missnöje när nån bryr sig mer om nåt annat än om mig (vilket inte precis brukar tas väl upp när man umgås med vanliga tvåbeningar).
Nu måste jag nog rannsaka mina skäl och grunder.
Det finns det kanske fler som borde göra.
Som vanligt hade jag bara en regel för hundarna: de ska inte märkas. Inte dra, inte sacka, inte streta, inte springa ivägen... Och så. Och hela tiden vara observanta på mig.
Och då kom jag att tänka på: Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
För ärligt talat - hundarna får nosa och vinda, bara de hela tiden har full koll på MIG.
Har jag egentligen hundar bara för att få stå i centrum precis hela tiden?
Och kunna öppet visa mitt missnöje när nån bryr sig mer om nåt annat än om mig (vilket inte precis brukar tas väl upp när man umgås med vanliga tvåbeningar).
Nu måste jag nog rannsaka mina skäl och grunder.
Det finns det kanske fler som borde göra.