Älvsjö 09
Så var årets Älvsjötripp avklarad.
Med ny kennelassistent - äldsta barnet fick ta makens plats som bärare, moraliskt stöd och sällskap. Det klarade hon med glans, fast visst saknade jag maken ändå. Tsss, det gör jag ju alltid, ju!
Redan kl. 6.30 hämtade vi upp Peppars kullsyster Ebba, Goodstaff's Ambient Underworld. Även känd som världens mest lättstulna hund, skulle jag tro.
Och sen var det dags för den häringa mamman att ta sig oguidad till Älvsjömässan, ty min GPS behöver skruvas litet på och makens GPS begriper jag mig inte på. MEN: jag klarade det alldeles själv, alldeles direkt, alldeles utan att komma vilse! Vilket innebar att vi var på ort och ställe före 8, bedömningen började 9 med en miljon hanar före tikarna och Världens Grundligaste Domare.
Blev man trött, eller? Jo tack.
Inte gick det bra heller - ett KEP till lilla Ebba pga av hälta (mer som att hon taktade, men sk*t samma), ingen vidare kritik heller. Slightly hit och slightly dit. Ingen av Goodstaff-hundarna togs fram, de flesta fick en 2:a. Trist. Det verkar som om kennel Kronsäter föll domaren mest på läppen, grattis till dem! Fast själv gillar jag allra allra bäst (efter Peppen, förstås) championgrabben Buster, Elite Staff Angel Atlas, bättre blir det inte (jo, med lägre svans...). Där har de dessutom egen uppfödning av juniorhandlers, ganska genomtänkt.
Ebba har MYCKET mindre öron än Peppar. Undrar om det verkligen kan vara så att Yings eviga slaskande på sin lillebrors öronlappar kan ha gjort dessa liksom uttänjda...
Slutligen for vi i alla fall hemöver, stannade till på hemorten för att skjutsa hussen till minsta barnets uppvisning, vidare 3 mil för återlämning av lilla Ebba och så hem igen, då i veritabel snöyra. Jag var SÅ glad att denna yra inte hade rått hela dagen, då hade det blivit ännu mera tröttsamt.
Idag känner både äldsta barnet och jag att det är betydligt mer utmattande att åka bil och sitta på utställning hela dagen än att traska eller springa i flera timmar. Konstigt.
Med ny kennelassistent - äldsta barnet fick ta makens plats som bärare, moraliskt stöd och sällskap. Det klarade hon med glans, fast visst saknade jag maken ändå. Tsss, det gör jag ju alltid, ju!
Redan kl. 6.30 hämtade vi upp Peppars kullsyster Ebba, Goodstaff's Ambient Underworld. Även känd som världens mest lättstulna hund, skulle jag tro.
Och sen var det dags för den häringa mamman att ta sig oguidad till Älvsjömässan, ty min GPS behöver skruvas litet på och makens GPS begriper jag mig inte på. MEN: jag klarade det alldeles själv, alldeles direkt, alldeles utan att komma vilse! Vilket innebar att vi var på ort och ställe före 8, bedömningen började 9 med en miljon hanar före tikarna och Världens Grundligaste Domare.
Blev man trött, eller? Jo tack.
Inte gick det bra heller - ett KEP till lilla Ebba pga av hälta (mer som att hon taktade, men sk*t samma), ingen vidare kritik heller. Slightly hit och slightly dit. Ingen av Goodstaff-hundarna togs fram, de flesta fick en 2:a. Trist. Det verkar som om kennel Kronsäter föll domaren mest på läppen, grattis till dem! Fast själv gillar jag allra allra bäst (efter Peppen, förstås) championgrabben Buster, Elite Staff Angel Atlas, bättre blir det inte (jo, med lägre svans...). Där har de dessutom egen uppfödning av juniorhandlers, ganska genomtänkt.
Ebba har MYCKET mindre öron än Peppar. Undrar om det verkligen kan vara så att Yings eviga slaskande på sin lillebrors öronlappar kan ha gjort dessa liksom uttänjda...
Slutligen for vi i alla fall hemöver, stannade till på hemorten för att skjutsa hussen till minsta barnets uppvisning, vidare 3 mil för återlämning av lilla Ebba och så hem igen, då i veritabel snöyra. Jag var SÅ glad att denna yra inte hade rått hela dagen, då hade det blivit ännu mera tröttsamt.
Idag känner både äldsta barnet och jag att det är betydligt mer utmattande att åka bil och sitta på utställning hela dagen än att traska eller springa i flera timmar. Konstigt.