2010
Nu börjar det dra ihop sig till nyårslöften. Själv lovar jag att sluta dricka konjak om förmiddagarna.
Men skämt å sido: nyårslöften är jag inte mycket för. Jag tror det är urholkande för ens ev. själsliv att hålla på och lova en massa grejs som man (oftast) inte klarar att hålla ens till förste februari. På samma sätt som det är urholkande för rättsstaten att det finns en massa lagar och förordningar vars efterlevnad kontrolleras av ackurat ingen.
Men man kan ju ha sina små projekt för olika perioder, och då kan ju ett år vara en sådan period. Jag har redan börjat med ett projekt, som kanske med någon tur kan ros i hamn till nästa nyår: jag försöker lära Ying att fånga godis i luften. Än så länge tillgår det som så att Ying sätter sig på umpan och jag håller en godis vid pass 5 centimeter över hans mule, och sen släpper jag godisen. Ibland, fast oftast inte, hamnar den i Yings mun. Kanske är det så att denna övning mest stärker min träffsäkerhet (vilket förallandel inte är obehövligt), men kanske kanske blir Ying litet snabbare för varje gång. Redan har jag märkt, och familjen är mina vittnen, att han nu åtminstone öppnar munnen när jag släpper godisen. Så var inte fallet inledningsvis.
Nåja, några fler projekt skall jag väl hitta på också. Jag återkommer med en utförligare lista och väntar ivrigt på att få veta vad mina trogna läsare planerar för år 2010!
Men skämt å sido: nyårslöften är jag inte mycket för. Jag tror det är urholkande för ens ev. själsliv att hålla på och lova en massa grejs som man (oftast) inte klarar att hålla ens till förste februari. På samma sätt som det är urholkande för rättsstaten att det finns en massa lagar och förordningar vars efterlevnad kontrolleras av ackurat ingen.
Men man kan ju ha sina små projekt för olika perioder, och då kan ju ett år vara en sådan period. Jag har redan börjat med ett projekt, som kanske med någon tur kan ros i hamn till nästa nyår: jag försöker lära Ying att fånga godis i luften. Än så länge tillgår det som så att Ying sätter sig på umpan och jag håller en godis vid pass 5 centimeter över hans mule, och sen släpper jag godisen. Ibland, fast oftast inte, hamnar den i Yings mun. Kanske är det så att denna övning mest stärker min träffsäkerhet (vilket förallandel inte är obehövligt), men kanske kanske blir Ying litet snabbare för varje gång. Redan har jag märkt, och familjen är mina vittnen, att han nu åtminstone öppnar munnen när jag släpper godisen. Så var inte fallet inledningsvis.
Nåja, några fler projekt skall jag väl hitta på också. Jag återkommer med en utförligare lista och väntar ivrigt på att få veta vad mina trogna läsare planerar för år 2010!