Pelleskop-livet

I fredags lyxade praktikanten och jag till det med en utflykt till världens bästa ådal. Inte en kotte var där, inte ens några får, så hundarna fick sin fulla frihet över oändliga mängder lutande plan. När vi kom hem satt Tigger och slokade högst betänkligt - han erfor en alldeles ny och märklig känsla: trött i kroppen! Själv höll jag på att dö flera gånger om i uppförsbackarna.



Olle flyyyger uppför backarna, Ying tar det lite piano.



Pust och snörvel.







Bollkallar.



Fritt fram!





När Tigger hör ljudet av ett vattendrag blir han alldeles vimsig, ungefär som Jazz när han känner vittring av vilt.


Litet djur i uppförsbacke.



Pusta litet.



Herre på täppan. Passarebara!