Yesterday
Ja, igår alltså. Då tog jag en koppelpromenad med alla tre busarna - ett nödvändigt ont att ha dem i koppel ibland. Koppelträningen är sorgligt eftersatt, vilket märks. I alla fall så fryser man inte när man tar en sån promenad, om man så säger. (Eller också är det bara min ålder som spökar.) Sen var jag så duktig, så duktig och skrev nåt om bromsar - hundarna sov som grisar, i synnerhet Ying som var slagen av tisdagens ringträning (odjur!).
Och så var det dags för agilitykurs igen, Jazzens fortsättning. Idag gick det bättre (med mig alltså, Jazz är rätt duktig) - jag lyckades memorera en bana om 15 hinder, fast jag fick liksom ta det i etapper. Handlingen blev inte heller så pjåkig - Jazz lyssnar också bättre när vi drar igenom en hel bana. Slalomet var för svårt för honom, och alla hanhundar, idag eftersom löptiken löpte än värre. Vi kom hem runt kl. 21 och då lyxade jag till det med en liten joggingtur alldeles för mig själv. Det är så skönt att springa utan hund ibland och kunna vara i sina egna penséer (och slippa prata när man är alldeles andfådd: nej! fram! höger! vänster! vänta! arma lilla hund...) Jag har skaffat mig en liten enkel GPS med pulsmätare, den gör springturerna ännu roligare! När man kommer hem kopplar man den till datorn och får all önsvärd (och en del oönskvärd) information på pränt. Karta över springturen, tid på olika sträckor, snittid, snittpuls, maxpuls - alles! Tyvärr hade jag inte pulsmätaren på mig igår - ett rådjur hoppade fram alldeles framför fötterna på mig i ett villaområde så då blev det nog en liten fin pulstopp, sen dröjde det bara några minuter som kom ett nytt (eller samma buse) framskuttande ur en häck och höll nästan på att slå omkull mig! Nu ska jag lyxa till det litet igen - lunch med maken på så-att-säga stan! Jag har t.o.m. satt på mig rena kläder - skogskläderna blev tämligen leriga p.g.a. mitt lilla träsktrolls kärvänlighet - så att herrn skall slippa skämmas!
Och så var det dags för agilitykurs igen, Jazzens fortsättning. Idag gick det bättre (med mig alltså, Jazz är rätt duktig) - jag lyckades memorera en bana om 15 hinder, fast jag fick liksom ta det i etapper. Handlingen blev inte heller så pjåkig - Jazz lyssnar också bättre när vi drar igenom en hel bana. Slalomet var för svårt för honom, och alla hanhundar, idag eftersom löptiken löpte än värre. Vi kom hem runt kl. 21 och då lyxade jag till det med en liten joggingtur alldeles för mig själv. Det är så skönt att springa utan hund ibland och kunna vara i sina egna penséer (och slippa prata när man är alldeles andfådd: nej! fram! höger! vänster! vänta! arma lilla hund...) Jag har skaffat mig en liten enkel GPS med pulsmätare, den gör springturerna ännu roligare! När man kommer hem kopplar man den till datorn och får all önsvärd (och en del oönskvärd) information på pränt. Karta över springturen, tid på olika sträckor, snittid, snittpuls, maxpuls - alles! Tyvärr hade jag inte pulsmätaren på mig igår - ett rådjur hoppade fram alldeles framför fötterna på mig i ett villaområde så då blev det nog en liten fin pulstopp, sen dröjde det bara några minuter som kom ett nytt (eller samma buse) framskuttande ur en häck och höll nästan på att slå omkull mig! Nu ska jag lyxa till det litet igen - lunch med maken på så-att-säga stan! Jag har t.o.m. satt på mig rena kläder - skogskläderna blev tämligen leriga p.g.a. mitt lilla träsktrolls kärvänlighet - så att herrn skall slippa skämmas!