"Vad ska folk säga?!"
Så säger ofta min make, angående antalet hosvarande hundar. "Pfft!", säger jag då, och det gör jag rätt i. Men just idag var det nästan så jag tänkte i samma banor själv, fast med viss förtjusning. Se själva vad jag har gjort!
Den som spar han har, nämligen minsta barnets sittvagn kvar. Med mycket möda och stort besvär lyckades jag baxa ut den från uthuset (och med tanke på vad det fanns där får man vara glad att inte Ron Weasley fanns på plats...). Sen tog jag Olles lilla kattbur och den var som klippt och skuren för vagnen; satt som en smäck om man så säger. Nåja, man ser väl ut som värsta baglady-avarten, men di store hundarna MÅSTE ju promenera och den lille kan inte gå mer än typ 5 meter. Att ha honom i väska var ingen hit för vare sig mig eller föremålet för mina strävanden, men den här lösningen - den är alldeles strålande! Hela elljusspåret runt gick vi - ja, det kan ju inte bli några trippar off-road, men litet sänkt standard får väl kritterna stå ut med några dagar. På söndag kommer ju familjen hem igen. Undrar om maken vill ta en promenad med vagnen då?
Den som spar han har, nämligen minsta barnets sittvagn kvar. Med mycket möda och stort besvär lyckades jag baxa ut den från uthuset (och med tanke på vad det fanns där får man vara glad att inte Ron Weasley fanns på plats...). Sen tog jag Olles lilla kattbur och den var som klippt och skuren för vagnen; satt som en smäck om man så säger. Nåja, man ser väl ut som värsta baglady-avarten, men di store hundarna MÅSTE ju promenera och den lille kan inte gå mer än typ 5 meter. Att ha honom i väska var ingen hit för vare sig mig eller föremålet för mina strävanden, men den här lösningen - den är alldeles strålande! Hela elljusspåret runt gick vi - ja, det kan ju inte bli några trippar off-road, men litet sänkt standard får väl kritterna stå ut med några dagar. På söndag kommer ju familjen hem igen. Undrar om maken vill ta en promenad med vagnen då?