Molekylen
Vi tog en sväng med Molekylen i morse.
Den ser ut så här, fast röd, fylls med godis och sen får hunden i fråga bearbeta molekylen tills godiset trillar ut. Hålet är dessutom ställbart, så man kan göra det olika svårt.
Mina små kusar har helt olika metoder för detta. Tigger far omkring som ett troll, molekylen far in under soffor och bakom skåp och Tigger efter, i utrymmen som verkar vara alldeles för små för honom. Men inte för inte är han grythund! Han använder mest tassarna och slår på bollen, dessutom puttar han litet med nosen. Yings metod är att först gråta litet och beklaga sig hos matte. När inte det hjälper så lyfter han molekylen med munnen och släpper ner den - med litet tur trillar några godbitar ut. Ibland kan han putta litet med nosen också, men mest använder han lyfta-släppa-metoden. Jazz börjar alltid med att försöka gnaga upp själva hålet - ganska ofta lyckas han ändra inställningen så att hålet blir mycket större och godiset går att bara tömma ut. När den onda matten tillhåller honom att sluta med sånt blir det rätt mycket svärjande ("helvitte" tycker jag att han säger) och tassbankande. Dessutom går mycket energi åt till att hålla småbröderna på avstånd. Jazz är dessutom så uppslukad av att härja med leksaken så han märker knappt att godiset faktiskt trillar ut! I alla fall så är det en utmärkt uppfinning att ta till mellan varven - nu sussar alla djuren så belåtet. Och jag är också belåten - men nu måste jag städa!
Den ser ut så här, fast röd, fylls med godis och sen får hunden i fråga bearbeta molekylen tills godiset trillar ut. Hålet är dessutom ställbart, så man kan göra det olika svårt. Mina små kusar har helt olika metoder för detta. Tigger far omkring som ett troll, molekylen far in under soffor och bakom skåp och Tigger efter, i utrymmen som verkar vara alldeles för små för honom. Men inte för inte är han grythund! Han använder mest tassarna och slår på bollen, dessutom puttar han litet med nosen. Yings metod är att först gråta litet och beklaga sig hos matte. När inte det hjälper så lyfter han molekylen med munnen och släpper ner den - med litet tur trillar några godbitar ut. Ibland kan han putta litet med nosen också, men mest använder han lyfta-släppa-metoden. Jazz börjar alltid med att försöka gnaga upp själva hålet - ganska ofta lyckas han ändra inställningen så att hålet blir mycket större och godiset går att bara tömma ut. När den onda matten tillhåller honom att sluta med sånt blir det rätt mycket svärjande ("helvitte" tycker jag att han säger) och tassbankande. Dessutom går mycket energi åt till att hålla småbröderna på avstånd. Jazz är dessutom så uppslukad av att härja med leksaken så han märker knappt att godiset faktiskt trillar ut! I alla fall så är det en utmärkt uppfinning att ta till mellan varven - nu sussar alla djuren så belåtet. Och jag är också belåten - men nu måste jag städa!