Den lede förföraren
Mycket jobb, som sagt. Men vid lunchtid for jag till skogs med alla fyrbeningar samt äldsta barnet. Inte så tokigt, faktiskt, några minusgrader och litet snöpytt i luften. Sen hem, utfordring av alla hundar med färskfoder (huvva!) plus torrkulor, utfordring av mig med makens alldeles eminenta Boeuf Bourguignon (som har hållit mig vid liv hela veckan - rackarns vilket fynd han är, den mannen!) och sen raskt åter till skrivbordet. Var tanken, ja. Men efter motion o mat har Ying bara en enda önskan - vila middag! På mattens säng, med matten. Varje gång jag rörde mig i hallen for han förhoppningsfullt halvvägs upp i trappen, "mot sovrummet, matte!". Så Ok då, en liiiten stund kan jag ju vila och förresten ska ju minsta barnet strax skjutsas till ishallen, så jag börjar jobba när jag kommer hem igen. Men sen kom minsta barnet hem o hade sån huvudvärk så det bidde ingen träning (nej, hon har INTE lussevakat i natt. Hon är för katten bara 11 år!). Och då SOMNADE jag med huvudet på min sharpei, ungefär. Nu är klockan halvfem och gissa vilken yrvaken liten människa som har typ halva arbetsdagen kvar!