Pelleskop-livet

Ibland, ganska ofta faktiskt, tycker jag att jag måste vila middag en stund.
Trött i kroppen, eller i huvudet, eller frusen. Eller bara litet latoxig. Litet utsträckning på min säng är i alla fall bästa kuren.
I vanlig ordning lägger sig Tiger uppe vid min vänstra sida, med huvudet på kudden och kroppen liksom slafsigt utsträckt.
Och sen ligger vi där och småkikar på varandra.
Jag ser hur hans ögonlock blir tyngre och blinkningarna längre.
Och så känner jag hur mina blinkningar blir allt längre.
När jag tittar till igen ligger Tigern och tittar tillbaka.
Så blir vi tröttare i ögonen igen.
Så där håller vi på, Tigern och jag.
Nos mot nos, nästan.
Och kikar in i varandras ögon.
Det är rätt vackert.

Efter kvällspromenaden med de fyras gäng blev det ikväll litet kvällsträning.
Peppar är ganska eftertänksam - entusiastisk i och för sig men måste liksom koppla rätt i lilla huvudet först.
Sen tog jag Tigern - och jag säger bara att TACK-OCH-LOV att han är liten till växten! Om han vore nåt stort skulle vi inte kunna ha honom kvar! Han blir så till sig så han håller på att riva omkull mig och sedan ramponera rummet. Hela repertoaren går han igenom innan vi har hunnit till första övningen, ens.
Vad gör man åt sånt?
Han hade faktiskt fått inalles nästan 3 timmars ren motion plus ett ensamträningspass tidigare på dagen och en del allmän aktivering med hela skaran. Ändå är han ungefär som trotyl...
Jag tänker på i våras (var det väl?) när vi tävlade i Strängnäs. En timmes promenad alldeles före tävlingen och så litet träning på det. När vi kom in på planen så hoppade den lilla lilla hunden (27 cm över marken) upp och bet mig axeln. När jag vände ryggen till för nästa övning hoppade han upp och slog framtassarna mellan  mina skulderblad så jag nästan dök på näsan. Sen for han upp och slet tag i min fläta. Han tjuvstartade på det mesta och hade sällan eller aldrig mer än en tass i marken.
Jag menar - hade han varit en rottweiler så hade vi väl blivit avstängda!
Hur får man det lagom?!

Efter 2 timmar i skogen med Peppolito var jag genomfrusen och mosig.
Men efter en snabblunch och en halvtimme utsträckt på min säng var det prima liv igen!
Jag utbad mig skjuts av maken till ungefär vägs ände, för mig och min lilla vita luddboll. Jag tror att maken gärna ville bli av med mig, för han ställde så villigt upp som chaufför.



























"Någon" kan inte komma nog nära kameran...









Full rulle i höstlöven!

Och över överallt hördes det tjirrande ljudet av hundratals silkestofsar, förlåt sidensvansar:



De satt närapå i klasar i träden längs hela vår promenad.

När vi hade varit ute på vår promenad i två timmar, och hela tiden hade haft olika små aktiviteter för oss, såsom uppletande, klättra hit och dit, läggande på håll, balansövningar osv., då kan man nästan litet grann märka att Tigern blir litet - ja, inte precis TRÖTT, men i alla fall något litet mindre pigg!!



Nähärå, det blir jag inte alls det!! säger Tigern.
OK, dementeras härmed.
(Men han somnade i alla fall omedelbums när vi kom in...)

Men jag, jag var litet ankommen efter drygt fyra timmars promenerande.
Så hundarna herrar Jazz och Ying fick gå på promenad med Maken och Minsta Barnet. Bra och nyttigt för dem allihopa, tror jag. Och bra för mitt humör.

Bollefors La Hija - Tigerungens kullsyster.
LP1 numera.
Förefaller ha samma inställning till livet som bror sin.
Henne vill man inte möta i skogen en mörk kväll!!

Jag har haft gräsligt ont i ryggen några dagar - uppenbarligen någon form av ischiasnervkläm. Det finns, enligt mina efterforskningar, äkta och falsk variant. Jag nöjer mig med att konstatera att ONT har det gjort! Så där typiskt ont som när en nerv hamnar i kläm - man nästan kräks! Något litet bättre känns det idag.
Igår blev det ganska mycket promenerat - det är nämligen det enda som känns drägligt med en sån här dum rygg. Först en morgonpromenad med alla fyra kritterna, sedan en eftermiddagspromenad med lyxdjuret Tiger - en sån LISA att gå med bara den! - och slutligen en kvällspromenad med alla fyra igen. Och vet ni: nu börjar det bli dags att plocka fram reflexerna!
Hur som haver, här följer några bilder på Tigerns vattenparkspromenad. Jazz tycker inte om att man glor på honom med ett objektiv, Peppar tycker så mycket om det att det mest blir extrema närbilder på hans slickande tunga, Ying har annat för sig. Men Tigger, han är rena linslusen han!



















Tiger smörar på promenaden...

Två Tigerpromenader, en på Dyarna/Gröngarn och en i Vattenparken. Tigers bästa nöje på sista stället: hittar en bro där massor med änder ligger och slöar. Tigern stannar och inväntar matte, ser förväntansfull ut (som inför "rutan"). Och kan ni tro - matten säger: -Ta dem då! och Tiger far iväg under ivriga skall. Alla änder sprätter åt höger och vänster, uppåt och nedåt, Tigern kommer tillbaka och är glad som en lärka. Men observera: jag ser noga till att det inte finns några småttisar bland änder och jag VET att Tigern inte försöker bita nåt flygtyg, han bara skingrar dem. Och dessutom: han gör INTE så om han inte får tillstånd först. Så därmed kan jag ha honom lös bland änder och slikt. Men det är klart att man inte bör låta hunden göra så... om den inte är så rysligt söt som tigern, förstås!
Nå, nu till bilder. Tyvärr inga på andmöljningen.





Ganska fint, tycker jag.



Vilken utsikt!



Hitta hunden.



Hundarna tror att detta är en i en rad numrerade hundtoaletter. Fel! Jag har fått lära mig att det är markeringar av lotter för humleodling. Förr i världen fanns det såna lotter här, till fromma för stadsborna.





Det var Gröngarn och Dyarna det.
Men när man ska till vattenparken kan man lämpligen parkera vid ishallen (och känna ett saknadens tjong!), sedan traska över en migiljon fotbollsplaner varav en med konstgräs (konstigt gräs, säger Tigern) samt sedemera förpassa sig in bland vatten och sånt. Najsigt, som det heter.



Das Pipböllchen var förstås med.



Men kasta nån gång, människa!



Äntligen en bild som jag är riktigt nöjd med! Nä, rent av STOLT över. Som ni förstår såg jag litet underlig ut när jag knäppte...



Med slangbitarna tränar vi raka skick i uppletande. Jojomen.

Nedan: ser ni den lilla lilla hunden som spejar?











Snart får jag döpa om bloggen till Tiger-bloggen...

Kommer ni ihåg att det var jättevarmt ett tag?
Nä, det är knappt man minns. Men det var det i alla fall.
Matte ställde in ynk-kameran på "dia" och fotade tiger i kort spad.









Minsta badbarnet med badkamrat.



Svansen i topp,
än finns det hopp!



Fast mark under tassarna. Bytet bärgat.





Sand typ överallt. Då måste man förstås -



BADA!





Titta på den galna blicken! Skulle DU köpa en begagnad bil av denne man? Nä, jag trodde väl det.



Summa summarum: Tiger blir visserligen blöt när han badar, men ren blir han knappast.

Tralala, vi traskar på i frid och fröjd. Men så:



-Nä, nu GÖR vi nåt!! säger Tigern och hoppar och bits.

Tigern har läst och läst och till slut blivit alldeles trött. Tidningen Brukshunden är det han har slocknat i.



Artikeln han fördjupade sig i (haha) handlade förstås om vattenträning.

Idag kan vi vattenträna hemma i trädgården.

Skyfall!

Vatten upp över anklarna nedanför trappen!

Ombyte till torrt efter posthämtning!

Å, det här är ROLIGT! Och mycket mycket billigare än att köra riktig polaroid...

Redan 7.15 i morse befann jag mig i skogen med fyra vilddjur, för det tänkte bli en varm dag. 12 timmar senare tog jag ut Tigern i egen hög person; bara han kändes tillräckligt värmetålig.

Idag tog jag kvällsturen med bara Tigern - det var hans tur att få litet kvalitetstid.
Men STORT SVÄRORD vad med mygg det finns! När jag blev nödgad att stanna för att knyta skorna blev händerna alldeles gråluddiga av en rörlig massa - bara mygg! Och de satte sig på ögonlock och i näsa...
Vi träffade vår vän Jägaren. Han hade igår lagt och sedan med hunden gått blodspår i ett träsk - det var så mycket mygg att han nästan hade övervägt att gå över till "sån där hundhoppning"! Och han är ändå en Hårdför Gosse, vår Jägare, med antydan till norrländskt idiom och det hele.
Som tur är så är jag för tillfället fullkomligt STAGAD med kortison; en dunderdosis som ska trappas ner så sakteliga under en dryg månad. Därmed blir det inga stora blaffiga kliande myggbett som förstör nattsömnen.
Men som det var i skogen i kväll var det panik ändå. Till och med Tigern hemsöktes!









Och vet ni - om en vecka kan man plocka riktigt präktiga kantareller!!

Om man tänker sig en ålderstigen pastor, på landet, i svartvitt. Som cyklar på trehjulig cykel runt till sina församlingsbor, som förlägger sina brillor och som alltid är ute i sista minuten med att färdigställa predikan. Om man tänker sig att en sådan pastor anbringar cykelklämmorna, kavar sig upp på sadeln, sätter händerna på styret - jag tror att han ska hem till mor Hilma i Backtorpet, gumman är för skröplig för att ta sig till kyrkan men blir så glad om hon får sig ett gudsord på aftonen och pastorn är av den sorten som värnar om sin flock, ja en riktig Herde - ja i alla fall, pastorn har satt sig på sadeln och lagt händerna på styret när plötsligt - kabong! - trehjulingen förvandlas till en superservovärstingracerbil!! Minsta åtgärd från pastorn; broms, gas eller styrning, bringar fordonet att bete sig som...


SOM TIGER IDAG PÅ TÄVLINGEN!!

Ja alltså - först var det lugnt, vi var i fiiiin form, Tigern och jag.

Sen såg jag domarn. Jag trodde först att nån hade hämtat sin åldrige farfar på hemmet för att gubben skulle få litet skoj. Det var Världens Äldsta Domare!

Sen måste vi klättra över ett elstängsel när vi skulle gömma oss under platsliggningen. Jag är rädd elstängsel, som norrlänningen säger. Elstängsel + invärtes elverk = DÅLIGT.

Sen kom jag tillbaks från platsliggningen och ser en liten vit kanin sittandes i gröngräset. Just, sittandes. Suck.

Sen var vi nr 1 och det tyckte jag var bra. Och sen var det inget mer som var bra.

Fritt följ: vadå? hurdå? varfördå? vartdå? närdå? hurdådå?  Domaren gav oss en 8 och det får vi betrakta som en för tidig julklapp.

Och sen var hunden liksom VILD - hoppade och for och sprang och klättrade på tävlingsledaren och bara jag tittade åt ett håll så for han iväg däråt, och full fart tillbaka och hoppa på matte och...

Jag hade fullt sjå att hålla ordning på hunden UTAN att han skulle hoppa och bita mig i magen som han gör när han är så överladdad. Vågade inte ens tro att han la sig under gång, men det gjorde han.

Rutan då? Jo nog hade han sug, alltid! Jag siktade in honom men tyckte jag fick klen respons så jag siktade och riktade litet till. Då drog han iväg! Jag kallade in och när sen jag kommenderade så gjorde han det så superbra, klockren 10 - om det inte hade varit för tjyven... Vi fick 7,5.

I apporteringen ställde han sig upp, men stod stilla, när jag kastade. 7,5.

Inkallning med ställande fick ta ett extra kommando. Fjärren var superbäst, 10. Hoppet litet snett tillbaka 9,5.

Så för detta genomuschliga program lyckades vi få 152,5 poäng. Och det märkliga är, att hade han bara legat still hela tiden (han satte sig efter 2 minuter, så det går väl åt rätt håll...) så hade vi klarat första priset med ganska god marginal. Va!

Nå - till nästa tävling blir det en mils springtur ett par timmar före uppställning. Eller också en liten bytta kloroform i byxfickan.

Igår fick jag med mig den-där-karln-som-bor-här (=maken) till Märsta för litet träning på brukshundklubben där. Litet skojsigt att se sig om bland klubbarna - och rätt rart att det är sig så pass likt på så många ställen.
Naturligtvis var det vår Lilla Kanin, Tiger, som fick sig en duvning. Urp. Snart smäller det!
Det blev litet platsliggande med radiobevakning (maken gömmer sig så han ser hund, jag platsar o går och gömmer mig ordentligt, maken beredd att signalera med radio om hunden rör sig), i hela tre minuter faktiskt och det gick bra. Och så rutan, rutan, rutan. Suck! Farten går bra och med litet tur hamnar han rätt, men han verkar helt ha glömt själva principen. Ett tag verkade han ha fått förståelse för VAD rutan handlar om, men nu... Usch. Nu har jag ett gäng tävlingar framför mig, men när det sjoket är avklarat ska jag gå tillbaks till miniruta och se om vi kan få upp den där förståelsen igen.



SIKTA...



FYRA AV!!



HÖNSPASTEJ!!

Vi repeterar:



SIKTA...



FYRA AV!!



HÖNSPASTEJ!!