Hundmöte
Men nu till ett annat hundmöte. Ett som Jazz och Ying och jag hade idag. Vi träffade en basset griffon vendeen. En tvåårstjeja vid namn Skrållan. Så rar och behändig. Får nog be maken ta itu med vilddjursjagandet så att vi får skaffa oss en jakthund. För annars tror jag inte man ska ha en sån sorts.
I alla fall utbytte vi litet träningserfarenheter och litet rasfakta (eftersom både sharpei och bgv är tämmeligen små raser, och jättedvärgpinschern Jazz är ett unikum), och det var ett riktigt trevligt möte.
Bilden ovan visar INTE Skrållan men en rasfrände.
Skrållans familj hade haft tax som jaktdjur tidigare och hussen kunde meddela att man kan räkna med att vid 6-årsåldern kan en tax skilja på när den får jaga och när den inte får jaga.
Detta som en liten "upp med hakan"-notis till mor min!
Fina pojkarna!
Först Peppar.
Rudimentära Rutan, som går riktigt bra. 4-slalom fast 90% bara första pinnen, det går ännu bättre. Litet fot och litet ligga kvar (i snö och kyla). Och jag är SÅ NÖJD med honom! Inga som helst blickar på andra hundar, fast han var lös under träningen, och trots att busen Assur gjorde tokryck 25 meter från oss (A hade långlina på, annars...!). Helt koncentrerad på mig och på belöningen, och när han får knycka kampisen, eller jag kastar den, kommer han kvickt tillbaka för mera lek, inga egna små utflykter. Härligt! När den biten är i ordning går allt annat så mycket lättare. Och det är SÅ viktigt när man har en "mördarhund" - att han inte beter sig illa. Vi måste vara så rädda om vårt rykte.
Sen Tiger.
Rutan - litet drag åt endera sidan, men annars bra ut på olika längder. Och stor iver! 4-pinnarsslalom går bättre och bättre, fast liitet lat är han ibland. Tiger är mer för att kolla på andra hundar, men OM han skulle göra en rivstart mot nån så går det bra att bara hoja in honom igen. Men han har inte lika stensäker koll på mig. Ändå är han bästa bästa Tigern i hela världen, tror jag.
Soliga söndag
Jag är ingen vän av slikt, men en gång per år bör det dock ske, i alla fall såna här vintrar.
Man väljer en solig helgdag - isen är fullproppad av pensionärer och barnfamiljer och spänstisar, inga ser ut som de tänker drunkna just denna dag. Då vågar jag också mig ut på den plogade banan.
Allting ter sig så annorlunda från isen.
Dragdjur. Rejäl last.
Inneträning
startläge: ligg
varsågod och SITT
Så långt är allt gott och väl. STÅ, då?
Nämen, TIGER då!! Börja om från början.
STÅ:
Det tar sig!
Liten häst
Jag har funderat så många gånger vad det påminner mig om, det där lilla trixet, men så satt jag och tittade på hästar och - SÅ var det ju!
Vita vidder
Japp - vi drog till skogs på längdskidor!
Hur ofta kan man åka skidor från vår grind ända till skogen? Inte ofta.
Och faktum är att det var inte så tuddigt, när allt kom omkring.
Solen sken, och det blåste inte och det kändes inte alls som de 7 grader kallt det var. Yingen var ett glatt och villigt och på det hela taget ganska lagomt dragdjur.
Först hade jag tänkt mig elljusspåret runt, men jag kom i tid ihåg att detta består till minst 85% av upp- och nerförsbackar, av vilka de sistnämda alltid följs av en skarp böj. Vilken böj dock inte jag är människa att följa.
Därför blev det gamla järnvägen rätt fram och tillbaka i stället, fast inte hela vägen till ändstationen.
Plötsligt fann jag mig själv tralla och trudelutta, så här:
Inte konstigt att jag glömmer så mycket viktigt, med tanke på hur full med trams min hårddisk är!
Nya bröst! Jättestora!
Allas vår Kissie har skaffat nytt framställ och är uppe i runt en miljon läsare.
Jag vill också ha en miljon läsare, fast ingen ny fyllning. Det som är förött, det är förött, är min filosofi. Dessutom vill jag inte att folk ska tänka "titti, titti" när jag är ute och joggar.
Men ett modetips kan jag dela ut, och det är baserat på noggranna studier av alla it-girls och -boys i vår lilla köping och i vårt lilla land: brandgult ansikte, blåvit hals och näbbmun med idomin på. Med en härva trassel ovanpå.
Ja, jag vet. Jag är gammal och trött.
Tack och lov.
Wow!
Först traskade jag med Tigern till småskolan runt hörnet. Finfint med plogad skolgård och litet snöfästningar och sånt att gömma leksak i.
Vi tränade: ut till tramptarget, snabba inkallningsställanden (tar sig), fjärrdirigering fast nära (för att få till säkert säkert säkert stå), litet skojuppletande, fotposition och allmän hyfs. Sen en liten promonix.
Sen hem med terrier ett och iväg med terrier två till samma ställe. Toktaggad hundf*n som vanligt! Med honom tränades: fotposition, ut till tramptarget, framförgående (mycket rudimentärt men, som det heter, babysteps, babysteps) o litet annat. Och så: TA DET LILLA LUGNA. Det är inte så lätt det, för en stollig staffe. Jag har läst på hos klickersmart och vidare därifrån om hur man får en stolle att varva ner, så det ska nog lösa sig. Borde förresten börja med detta på Tiger också. Jag tycker att grundtanken att hunden ska rikta blicken i backen är nåt att ta fasta på.
Nu ska jag klippa hundnaglar, bada Peppar och byta mina egna (nåja, VÅRA då) sängkläder.
Tänk så olika lördagsmys kan vara!
Yings tur
Idag är vi trötta i kropparna - alla utom Jazz som tog det lugnt igår. Tre hundar sov som döda sillar i min säng i natt - det var nog väldigt trångt för jag drömde att maken och jag sov på en uppfälld strykbräda...
Dagens hundmotion blev en dryg timmes koppelpromenad med Ying och Pepp i brun modd, sen en lika lång löslubbning vid Gröngarnsåsen med de mindre djuren. Jag ville gå där Jazz kunde springa lös, för annars fryhyhyser han så. Nu var lille röd däremot nöjd och sprang och sprang som en liten vinthund. Varje gång han kom in i depån hade han mycket att viskberätta om. Mest om hur duktig han var som inte rymde alls.
Nåväl, tråkigt som vi har det tjatade Ying med gnällig röst om att han ville intervjua - MIG! Det lät ju så där lagom inspirerande, men snäll som jag är tog jag fram stenogramblock och en bunt nyvässade pennor (okänd talang: stenograferar tokfort. Och ibland tokigt.) och satte mig till rätta med ena benet över det andra. Sekreterarpose. Det kändes konstigt att stenografera mina egna svar, men man ska ju prova allting en gång (ni vet, utom folkdans och incest. obs.) Varsågoda - här är allt ni alltid velat veta om mig! Enligt Yings uppfattning.
Ying: Får jag en skorpa.
Matte: Det finns inga skorpor.
Y: Har skorporna tagit slut?!
M: Vi har inte haft några på minst en vecka, inte sen vi hade tyfis i huset.
Y (misstänksamt): Vem åt opp dom?
M: Du mest, och så jag och nån mera. Inte tyfisfallet i alla fall, hon äter bara morötter. Börja intervjua nu!
Y: Gör jag ju! Vet du varför det heter intejuva?
M: Det heter in-ter-vju-a.
Y: Sa jag ju. Vet du varför det heter så?
M (uppgiven suck): Nä.
Y: För att du, du är inte ljuv du, matte! Ha. Fick du då.
M: Är du litet sur på mig idag Ying?
Y: Nä.
M: Då kan du väl fortsätta fråga, då. Fråga på riktigt nu!
Y: Mm... Matte. Du.
M: Ja?
Y: Kan du köpa skorpor?
M: Men hörru. Skulle inte den här intervjun handla om mig? Nu blir det ju bara om skorpor!
Y: Sss. Handlar ju om matte ju. Matte som ska köpa skorpor. Eller kanske salami. Visst är salami gott?
M: Nu måste jag nog göra som filmstjärnor och såna: säga att det får vara slut med intervjun nu. Jag vill inte svara på dina frågor mera!
Y: Du, du är visst bara sur du. Gnorf.
Så var det med den saken. Hoppas ni har fått veta allt ni ville.
Ying och jag blev i alla fall bästisar och bundis sen igen.
Kanske att jag ska ta och laga potatissoppa i helgen. Då kommer Ying att bli min särskilde lille polare, för potatissoppa är nog det allra bästa han vet i hela världen. Men det är väldigt svårt att ha med som träningsgodis...
The S-word
Lappvantar, var vad som drabbade oss idag. Och tydligen hade hållit på hela natten.
I morse tog jag Ying och Tigg till skogs och traskade en liiten runda. Det tog över en timme. Först kämpar Ying, det där vita når honom över huvudet, men han ger sig inte. Sen kommer jag kämpandes. Sist kommer Tigg, i kanjonen som har bildats. Jag måste hålla ögonen på honom så han inte dränks i nåt s-skred. Litar INTE på Yings färdigheter som lavinhund.
Flera gånger nästan dog vi av utmattning. Inte ens Ying orkar skutta i långa loppet; han promenerar i stället. Flåsande. Det är styrketräning det, för oss alla tre.
Sen gjorde jag en ruta åt Tigg innan vi for hem. Det gick bra.
På eftermiddagen var det dags att skjutsa minibarnet till träningen. Suck.
Pepp med och en promenad i vattenparken. Numera känd som s-parken.
Alltså - jag pulsade fram med sån där fast nederbörd till höfthöjd. DET var tungt!! Och Peppen orkade inte ens gå före och ploga, han gick efter i stället och försökte klättra på mina underben. Vi var tvungna att lägga oss och vila efter en halvtimme - trodde nästan att vi skulle få ge upp.
Till slut kom vi i alla fall tillbaka till bilen, fast då hade jag ganska ont i bröstkorgen. Trots att just hjärtat inte hade känts besvärligt under pulsningen. Och det gick ju över fort. Hm.
Jag gick in och fyllde en vattenskål åt Peppen; när jag kom ut till bilen igen drack jag upp halva innehållet själv först!
Några bilder blev det men nu säger datorn att den minsann inte märker att det finns nån kortläsare inkopplad.
Och jag orkar inte mucka. Jag orkar bara äta morötter.
Tävlingsdags
Men det finns väl ingen möjlighet att det kan vara ens drägligt på planerna då?
Sökträning
Han förstod att inte ens jag kan mena en sån sak, så dags. Till honom.
Långgråa dagar
Några iakttagelser bara - från oerhört trista gråa snöiga blåsiga vidriga dagar.
- I mitt sovrum är det ungefär 15 grader. Plusgrader visserligen men ändå. Min pyjamas består av sockor, velourbyxor, t-tröja, ullstrumpor, fleecetröja. Ingen mössa, men det händer att jag mitt i natten drar upp tröjans huva över mitt huvud. Sålunda rustad och med en staffe i hel längd tryckt mot min rygg, en russlare hopkurrad mot min mage och en pej på fötterna sover jag ganska gott. Det finns element i mitt rum men vrider man på det (=bankar med konstiga tänger samt svärjer) så blir det inihelvitte varmt. Bikramyogavarmt.
- När jag vaknar till liv framåt morgonkvisten (eller lunch, om det är en SÅN dag) asar jag mig nerför trappen iförd min egenkomponerade pyjamas. Därstädes byter jag om till andra velourbyxor, annan t-tröja, andra sockor och strumpor och annan fleecetröja. Efter ytterligare en kopp kaffe byter jag till utekläder: av med allt utom mina rejäla underbrallor och sockor/strumpor samt på med thermobrallor, craft-tröja, värstingfleecetröja, meindl-kängor, mössa, fleecevantar och älgjackan eller dunväst. Efter en eller ett par timmar kommer jag in igen, av med rubban (kanske t.o.m. u*byxorna om vi har pulsat djupt) och på med dag-pyjamasen igen. Tja, så där hålls vi på hela dan. Man har inte roligare än man gör sig.
- Äldsta barnet håller på att måla lister, fönsterkarmar, ditobrädor, dörrkarmar, bokhyllsfronter och litet allt möjligt som vi inte hinner stoppa undan. Hela dagarna går jag och känner mig smålummig. Maken, som nattetid sover liksom i en färgfabrik, sover så gott så gott säger han. Fast han är litet rödögd om morgnarna.
- Jag har fått låna en kurslitteratur av sagda äldsta barn. Walter Kaminer - Schönhauser Allée. Tror jag. Samme man som skrev om ryssdisco. Mycket bra. Mycket bra, som sagt.
- Jag har hittat ett sedan länge bortkommet videoband med rysk pop. Hurra!
- Idag var det kraftig vind med synålar i på morgonpromenaden. Jag var på dåligt humör. Ying var på makraméhumör. Jazz backade ur sitt halsband (modell stryp) och jag fick använda alla mina superhjältekrafter för att inte låta ivrig när jag ropade in honom. Vi befann oss nämligen på trafikerad väg och minsta antydan om oro får Jazz att säga: -Panik! Jag får panik! Jag får panik! samt sprätta som en höna åt alla håll. Inte bra på trafikerad väg. I stället ska man nästan gäspa och säga: -Här går vi Jazz... samt vid minsta antydan till rörelse i min riktning utbrista i rena jubelsångerna. Annars kommer man hem med minus en dvärgpinscher.
- En rolig lek: man lägger sin hund på golvet. Sen säger man med uppmuntrande röst: -ligg! samtidigt som man för en hand med godis i framför hundens nos och upp över dess huvud. Det tar sin tid, men till slut brukar de börja lyssna på vad jag säger och faktiskt ligga kvar.
Och ärligt talat: så mycket mer träning än så orkar vi inte med dessa dagar.
Jag ska inleda en hungerstrejk mot vintern.
Ännu mera drag!
Om du tänker ge dig ut med en hund som väger mer än 30% av din egen vikt, vilken hund är försedd med sele och förenad med dig via expanderkoppel och bälte: se till att hunden kan STANNA på kommando! Och inte bara KAN utan ovillkorligen faktiskt också STANNAR när du säger till.
Nästa sak som den bör lära sig är "sakta". Och först sen "fram!" eller vad du använder. Och sen kommer förstås höger, vänster, kanten och hela faderullan.
Men som sagt: kolla först att bromsen tar!
Mera drag
Men de är jättelätta att sy! Och syr man till sin egen hund så har kan man ju forma selen exakt på millimetern som den ska vara.
Tygåtgången är minst sagt ringa. Fleece går bra, eller ta en gammal uttjänt täckjacka! Ett par meter nylonremmar kostar inte många ören, och själva fästet för linan är bara en stump rejält snöre eller nylonlina.
Lätt som en plätt!
