Varmt!
Först en liten fundering - björkarna susar i gamla Svedala. Suuussssssar. Nåja, sisådär. Litet susar de kanske. Men i morse när vi var ute på en varm och långsam promenad längs små vägar på landet och i skogen och den sortens, då hittade på att hända att en vind gick genom björkarnas kronor och då blev det så alldeles uppenbart att ryska är bästa språket. (Som om man inte visste det redan!). För i Ryssland heter det att björkarna шумят - som uttalas ungefär shumjat, med betoningen på andra stavelsen. Och det är ju precis DET de gör, de där björkarna!
En hel del - det som ser så där softat ut - kommer från den helt superba ryska TV-serien Brigada som varmt anbefalles. Kan hittas på Youtube den också, till och med i engelsk-textad version. Så den här killen som sitter och trallar i början av videon är huvudperson i Brigada men ICKE frontman i bandet Lyube (eller hur katten man väljer att transkribera det) - det är i stället Nikolaj Rastorgujev, som för all del också dyker upp.
Hur som helst: Отчего так в России березы шумят? Eller på ren svenska: varför susar björkarna så i Ryssland?
Nåja, det susar ju på rätt bra här också, men himlar så varmt! Jag tänkte mig inledningsvis en lång härlig sommarpromenad, men det blev en distansmässigt kort som tog lång tid, för hundarnas ben närapå krökte sig av värmen. Själv hade jag i nåt slags blint vansinne rustat fyttren i foppatofflor - inte den allra fulaste modellen av sådana, men vem har nånsin sett o-fula foppisar? Och såna är för all del bekväma att hasa runt i trädgården med, men rätt ut i terrängen - nja. Om vi säger så här: ett par andra skodon som kanske skulle ha varit lika opraktiska hade varit pumps med platåsula, stl. 38. (Därför att själva fötterna mina har stl. 36,5). Nåja, hem kom vi ju - om än halvdöda.
Halvdöd är jag även på en del andra sätt, ty igår afse tog jag en springtur - nähä?! Springa i riktigt varmt och soligt väder är bland det bästa jag vet - med vemod minns jag semestrar på Cypern i augusti då jag lopp fram å asfalten i 41-gradig värma. Det var tider det! Hur som - ingen hund fick medfölja igår, ingen ville heller för den delen. Jag sprang bort till militärområdet och lopp bland annat upp och ner i ett sandtag som Betty och Tiger gillar att busa i - djup lös sand, rätt upp bara. Huj, det bet! Sen gick jag till regementets idrottsplats och gjorde crunches i uppförsbacke samt slutligen vältrade jag däck. Först ett sk*tstort traktordäck med metallinnanmäte som jag ALDRIG skulle orkat med en enda vältring av om det inte var for di att det stod tre unga militärer och såg skeptiskt på mig. Så då var jag ju tvungen att slänga däcket omkring mig som en frisbee ungefär. Tre varv, och varje gång kändes det som om ögonen skulle ploppa ut, minst.
Sen hittade jag ett annat däck, större än bildäck men mindre än traktormodellen, också det med metallinre. Det snodde jag runt fotbollsplanen i ryslig fart, 35 vältningar, med knäböj och allt. Så att idag har jag träningsvärk på märkvärdiga ställen - underarmarna och händerna och till och med fingrarna förstås. Samt insidan av låren fast liksom på baksidan. Tror aldrig jag har haft ont där förut, möjligen efter nån värstinglektion i dressyr (sittande på häst, alltså). Samt ryggen förstås. Oooba. Så att idag hördes jag ända ner till Stora Torget när jag bäddade rent i min säng och dammsög budoiren.
Ying däremot hördes det inte så värst mycket av på hela dagen:
För övrigt utvecklas Ying plötsligt, vid sjuochetthalvtårs ålder, väldigt mycket. Eller invecklas, kanske. Han har till exempel helt på egen hand lärt sig att springa med enklare bud. Han korpar en sko i hallen och så säger jag: -Ge den till husse! eller -Ge den till /minsta barnet/! - och så GÖR han det! Och inte nog med det - han kilar iväg och hämtar sko nummer två I SAMMA PAR också - det har aldrig någon jyckis gjort tidigare!
Vidare har han blivit helt såld på jordnötssmör. Och i att bli kliad på magen. Mycket skumt.