Sommar och sol.
Ibland, särskilt så där i februari, känns det varje år som om jag hellre vill dö än bo i detta vidrigt kalla och mörka land.
Sen kommer det maj, och då känns det annorlunda!
Jag tänker att visst måste det vara skönt att bo på ställen som har dräglig väderlek och inte minst ljus året om, men samtidigt: den där enorma Lyckan som vi svenskar (de flesta) kan känna över en sån simpel sak som att inte behöva ta på dunjackan för att gå ut och hämta morgontidningen (10 meter utomhus), eller det där att vi kan utbrista: klockan är 18.00 - och det är INTE MÖRKT! Den sortens enkla fast överväldigande glädjor har man väl inte, om man har det drägligt året om? Litet grann kanske det här påminner om vem-det-nu-var som sa att man kan roa sig med att slå sig i huvudet med en hammare, bara för att det är så angenämt när man slutar - och kanske är jag väldigt influerad av en FB-utmaning som jag har roat mig med i en vecka: att skriva tre positiva saker om varje dag. Himla nyttigt faktiskt, för i vanliga fall är det dåligheterna man noterar . Äsch, inte man - JAG. Alltså - om 24 personer ler rart mot mig och mina hundar och den 25 personen (eller den 13:e, men en av 25 i alla fall) visar sig vara hundhatar och pås-fascist - då är det DEN jag kommer ihåg. Men när jag hela tiden har haft i huvudet att jag skall samla på mig bra saker så slås jag av hur himla mycket bra grejer som händer på en dag! Enastående! Det är faktiskt som vanligt så där att medvetenhet, det är grejen hela dagen det! Öppna ögonen! (Sen FINNS det förstås elände och gråt som inte kan piggas upp med några som helst positiva attityder, det skall inte smusslas undan. Men den där vardagsledan - DEN kan man piffa upp!)
Jallafall - bra saker i helgen då? Tja, - vad sägs om vädret, dårå? Och att det äntligen har börjat brumma och surra i fruktträden. Dessvärre letar sig en del bumlingar (samlingsnamnt för bin/humlor/getingar) upp över äppelträdets högsta gren och in i mitt sovrum också. Sickna små dumhuvven - lätt som en plätt kommer de in, men att komma ut igen är värre det!)
Vidare tog jag totalt komplett LEDIGT hela helgen - har inte så mycket som tittat åt datorn till. Ganska ljuvligt.
I lördags afton lånade jag grannarnas halvvuxna knäppjycke; blandning av flat och labrador och ett par raser till, lystrar (eller inte) till namnet Bamse. Vi tog en springtur och det verkar som om jag äntligen får tillgång till en prima barmarksdragare, bara han får växa till sig litet. Nu sprang vi med bara halsband och koppel (på hunden, alltså, jag var ju en aning mer klädd), men han visade goda takter.
En bra sak till - jag gjorde undan hela strykningen igår afse (Father Brown är bästa strykprogrammet, men nu är det slut så det vete katten hur det skall bli nåt strykt nästa helg) så nu står inga tvättbunkar eller strykbrädor framme och ser fula ut.
Och så läste jag förstås Förvillelser - men det ska jag så småningom skriva om i Biblioskopet.