Osis, matte.
I torsdags började Betty Boop löpa. Fram med trosor och trosskydd och stoppa proppar i öronen, för Betty brukar kunna tycka så ljudligt synd om sig.
I fredags ringde svärmor: kan ni komma o hämta Olle Pu för jag mår kymigt och måste undersökas och kureras?
Så maken och de två i Sverige befintliga barnen som ändå skulle till huvudstaden för att leka kulturella igen (Sweeney Todd, den här gången) fick på hemvägen ta vägen om Olles pensionärsparadis. Det blev en Sen Kväll, blev det.
Så nu har jag plötsligt FEM hundar i huset, eller tre hundar, en kines och en puhuhudel. Eller en löptik och fyra grabbar. Än så länge är det rätt lugnt, men det lär väl snart gå över.
Igår klippte jag helt fräckt ner Olle alldeles vådligt - det finns liksom varken tid eller tålamod att sitta och kamma och fila i evigheter evighet på en pudel och dessutom blir Olle och jag alltid osams om skönhetsvården.
Så alltså - osis, matte, men allra osisast för svärmor förstås. Vi håller tummar och tassar (särskilt Olle) för att hon raskt ska bli sitt vanliga pigga jag igen.
