Lång dags färd mot natt.
Usch vad jag tycker det är jobbigt med tidsomställning! Först måste man gå upp när man inte vill, sen får man aldrig gå och lägga sig, liksom. Konstigt.
För övrigt har dagen varit - helt och hållet vidrig. Fyra idiothundar skriker o-av-brutet, lilla Bettan tycker allt är trist. På kvällspromenaden, när hussen hade kommit hem, gick förstås bara pojkhundarna med, och de var idiotiska då också, trots att ingen brud fanns med. De for och drog och betedde sig och Olle dumpudel försökte oavbrutet rida på Tiger som inte alls uppskattade uppvaktningen. Inte jag heller. -Nej Olle, sluta Olle, lägg av Olle! ljöd över nejden.
Som tur var träffade vi ponnyn Sysak, 25 bast - i lördags saknade vi honom så jag hade så smått börjat bli orolig. Men det var bara så att han hade tillbringat helgen i trädgården, snarare än i hästhagen. Sysak ser precis ut som Tigern och är inte så värst mycket större. Gläfser dock mindre, dessbättre.
Nu på aftonen har jag skrubbat hall och kök med såpa i mängd samt utplacerat luftrenare både här och där. Så nu luktar det citronsåpa, syntetisk liljekonvalj, blöta trägolv samt hundkiss i hela huset. Vet inte om detta är en förbättring eller ej, men nog borde jag få domestic goddess-poäng för nedlagd möda, jallafall.
Sisådärja, nu är snart dag 1 av höglöpet till ända. Andas bara, andas. Och tänk på nåt annat, om det går. (Inte fransk grammatik, för det går ICKE med hundskrik i öronen.)