Köttfri.
Nu är det drygt ett år sedan jag åt kött senast.
Fjorton månader sedan jag åt nöt eller fläsk, och i början av mars 2013 åt jag kyckling, men sedan inte mer.
Och det går ju bra!
Jag äter fisk, fast inte mycket för jag gillar det inte särskilt. Konserverad tonfisk i olja går bra, rakt av, rätt ur burken, helst. Och ibland laxfiléer gjorda i ugn. Någon enstaka gång torskfilé kokt i mycket smör och mycket mycket citron.
Ägg äter jag, fast ganska sällan.
Linser och bönor och sånt blir det rätt mycket av. Ost förstås. Sojadryck vill jag ha varje dag, och helfet yoghurt.
Jag är verkligen inte någon sån där hälsoätare - jag äter det som finns hemma helt enkelt. Ibland kan det bli Brago-kex både till frukost och lunch, fast oftast inte. Men det är väldigt skönt att inte vara i växande ålder, eller för den delen gravid eller ammande. Jag trattar i mig vitaminer varje dag och hoppas att det skall täcka upp för de värsta synderna...
I alla fall - saknar jag kött? Nja - inte egentligen, i det stora hela.Och verkligen inte såna tjusiga saker som oxfilé och entrecôte och sånt. Det jag kan känna ett sug efter är simpla nöjen, som: Lammhults syrliga isterband. Falukorv stoppad i ugnen med ost och mycket senap. Min egengjorda köttfärssås. Kalops!
Men det är inte så att det är svårt att inte äta kött - förutom det att det är svårare att hitta snabbmat... Det är betydligt svårare för mig att förlika mig med hanteringen av köttdjur. Även om man gör sig fattig på att bara köpa bästa sortens kött så blir det ändå inte bra - de där stackars kossorna och grisarna har ändå DRABBATS. Av nåns korvsug, liksom. Tankarna på sådant går mig mer till sinnes än tankarna på att det vore gott med isterband.
Samtidigt är jag icke någon antiköttivrare, alls inte. Både maken och minsta barnet äter döda djur med god aptit och jag är inte där och tycker och grimaserar. Tvärtom, jag är glad att i synnerhet barnet äter kött, det gör livet litet enklare för mig som förälder. Det är bara det att för egen del gör det alltför ont i samvetet att sätta tänderna i ett djur, om det är begripligt. För mig känns det som att äta hund, även om det är en gris.
Med fiskar har jag däremot ingen misskund!