VM-springning
Äntligen har det hänt, äntligen har min idoga träning kommit till användning: vi har sprungit i VM! Vårat fortaste!
Synd bara att vi sprang åt fel håll, och för den delen att det inte var ett spring-VM utan ett motor-VM. Men annars är jag fullt nöjd med vår insats.
Det hände sig nämligen igår morse att vi tog vår vanliga helgpromenad - ridskolan, regementet, myran, hem. Men när vi hade gått tre fjärdedelar av vägen så stod vi i ett enduro-VM. Duh!
Samtal med en funktionär gav vid handen att vi lämpligen borde vända om och gå samma väg tillbaka. Lämpligen, men inte nödvändigtvis. Vi kunde även få lura vid den smala järnbro som går över motorvägen och som i tävlingen överfors av motorcyklister (a.k.a. hulliganer) i en ryslig fart, för att liksom KASTA oss över bron i full rulle därest lucka uppenbarade sig.
Sagt och gjort - galen endurofarare for i full fart över bron, ingen mer i sikte, vi SPRANG! Vårat fortaste, alltså, och som sagt. Och en ny motorcyklist dök upp, full rulle, mot oss, mot bron som är så smal - så vi la på ett extra kol och for som skjutna ur en kanon över bron, kastade oss ner till höger in i nåt buskade och missade motorcykeln men en decimeter eller så. Eller om det var den som missade oss.
Funktionärerna skrattade så de kiknade. Fast sen tyckte de att vi var i fin form, eftersom jag faktiskt var alldeles pratbar omedelbart efter att jag hade trasslat oss ur buskagen. Jojo, kondis har jag, och intervaller har jag tränat. Fast inte med fyra hundar i snöre och inte med de jädra rund-under-fötterna-skorna på mig. MBT-sandaler, om ni vet. Världens fulaste skodon, tror jag.
Hur som, mitt CV haver jag nu reviderat. "Har sprungit i VM" står det som första punkt under rubriken "Övrigt". Man behöver ju inte precisera VILKET världsmästerskap.