Snålblåst
Efter ett par riktiga vårdagar var det bister februari igår igen. Två grader varmt kändes som tolv grader kallt och gråblåsigt var det hela långa dagen. Morgonpromenaden ägnade vi åt bus på Myran, boll hade medförts, och när det var dags för kvällspromenaden (på eftermiddagen, så här års) hade Minsta B kommit hem så Jazzen slapp medfölja. När jag hade klätt på mig själv varma promenadkläder och höll på att rusta Ying och Tigger i selar och det hela hördes liksom ett BRRRRR - det var Betty som rann upp för trappen till Minsta B, hon också.
Jag upp och efter förstås och där satt Minsta B i sin jättesäng och såg anklagande på mig: -Tänkte du klippa hennes klor?! Och sannerligen, nog såg Betty ut som hon trodde det alltid - hur nog ytterkläder på matte och koppel på kollegor kunde signalera kloklippning. Och när Betty Bison väl förstod att det var promenad och inget annat som vankades så rantade hon glatt med. Ytterst märklig hund.
[Vilket osökt för mig in på ämnet "Signaler Som Hundar Tolkar" - jag har märkt att när jag säger Stopp! Stå Stilla! till hundarna ute så följer de visserligen, i de flesta fall, min anmodan men första bästa slutar-ljud bryter beteendet. De är så himla vana vid att bli fotograferade ur alla möjliga vinklar och i alla omöjliga sammanhang så de vet att slutarljudet betyder att det är klart. Tigger är allra värst, för när jag försöker fotografera honom i så att säga aktion, springande eller hoppande eller nåt, så är det nästan omöjligt därför att när jag siktar på honom med något kameraliknande så fryser han till och sätter på sig sitt bästa leende samt rör icke en fena förrän jag har knäppt. Jag tror han är en prima kandidat för att avbildas på daguerrotypisk väg.]
Hur som helst tog jag mig oskicket före att träna litet tävlingslydnad med di smaa på kvällspromenaden. Vi uppsökte en ledig fotbollsplan och så fick var och en sin duvning. Och jag fick mig en duvning också, för att jag skulle komma ihåg att Inte Belöna Betty Med Boll! Note to self. Betty kan uteslutande belönas med godis samt klapp och snälla ord, annars går det överstyr. Komplettamento.
Så att Bettys träning gick väl inte så där över sig, eftersom jag inte tänkte på ovanstående först och när jag väl kom på det var hon redan i boll-mod, dårå. Tigger var ganska duktig, en aning disträ bara (eftersom det skulle serveras middag när vi kom hem). Dagens STJÄRNA var tvivelsutan Der Yingster - hejsan hoppsan vilket fritt följ!! Plåster-på-mitt-ben och världens snabbaste sättande i varje halt.Han fixade till och med stegförflyttningar åt sidan och det har vi aldrig ens tränat. Snabba raka inkallningar, bomsäkra ställanden under gång.
Han gör så ibland, Ying. Bara för att hålla mig på tårna liksom. Jag ska inte tro att jag vet nåt, inte ha några förutfattade meningar. Gott och väl så.