Leta, leta!
Jag har ju de senaste båda dagarna lekt uppletande med mes petits amis mitt-i-skogen. Idag får jag INTE göra det, för då blir det trist. Synd, för det ger mig så mycket arbetsro etterpå, när fyra hundar snarkar käkarna ur led, ungefär.
Hur som haver, alla hundar har varit duktiga förstås - alla hundar KAN leta, bara man inte förväntar sig mer än de kan leverera. Så till exempel gömmer jag olika svårt till olika hundar, och ibland olika saker också. När det är Tigerns tur kan jag t.ex. hålla en kort stund i en tallkotte eller en liten kvist och så lägga ut de grejerna också i rutan, och han hämtar. De andra hundarna markerar för all del också sådant, men de vill inte gärna hämta. Jo, Jazz - ibland. Ibland inte. Bättre då att ta mer säkra kort, såsom vantar.
Men den som har imponerat allra mest på mig de här två dagarna är Betty - hon har verkligen visat både vilja och förmåga och inte minst ihärdighet, vilket inte precis har varit hennes starka sida tidigare. Nu kopplar hon på nosen direkt - förr bara sprang hon som en galning. Nu både springer hon som en galning och nosar intensivt, så det låter som ett litet tufftufftåg i moraset.
Dessutom har hon fattat att hon skall lämna I MIN HAND, inte bara slänga omkring sig.
Det är (som vanligt) spännande att se hur hundars förmågor utvecklas liksom "av sig själva" - vi har inte alls tränat uppletande, bara "gjort" några gånger och nu har hon liksom vilat sig i form. Eller fått nåt slags aha-upplevelse. Och på köpet har hon fått en oerhörd glädje i sökarbetet, RIKTIGT roligt för en matte att se!