Pelleskop-livet

Fynd

Publicerad 2014-02-13 12:28:00 i Allmänt

Idag på skogspromenaden insåg jag att vi inte skulle klara att gå den skarvsträcka mellan Riktiga Skogen och gångvägen som jag hade tänkt:
 
 
 
Så jag hoppade över ett dike och in i mera obanad skog, för att ta mig den vägen hemåt. Och hejsan hoppsan - vilket fynd! En massa benknotor - rengnagda men de såg färska ut.
Ett sånt fynd säger en hel massa om hundtemperament och ev. ledarskap och sånt. Så här nämligen:
Ying satte ner en nos en passant och gav mig en blick samt sa: Gnorf. Jag tror han menade: -Äckligt, eller hur matte?
Tigger vinnlade sig om att inte sakta ner farten eller över huvud taget se ben-medveten ut, men lik förb*nnat hade han en knota i näbbet sen. -Loss, sa jag och Tigg spottade ut. Lika glad utan ben som med.
Betty var mer uppenbar - hon blev alldeles hård i kroppen och högg sig ett ben, fast egentligen försökte hon få in flera i munnen, typ en hel bukett. När jag gav losskommando ville hon verkligen inte spotta ut, men gjorde det ändå, med nån halvsekunds fördröjning.
Och så problembarnet Jazz då: först ilsket morr och hugg runt omkring sig, sen raskt snappande av ben under ivriga morranden, hukande, kastande blickar omkring sig. Typ straffånge i matsalen, med massor av hungriga med-straffångar på hugget. Ett simpelt "loss" gjorde förstås varken till eller från, mer än ännu fler och ännu ilsknare blickar. För säkerhets skull placerade jag honom medelst koppel på avstånd från resten av flocken och tog till mitt bestämdaste ansiktsuttryck, och så ett loss till. Då släppte han motvilligt benet, men när vi skulle till att gå igen försökte han snabbt snappa åt sig det igen! Bastard. Men då räckte det med ett "nej" för att stoppa honom.
 
För övrigt är det intressant att så pass många, faktiskt minst en varje dag, personer tycker att det är ruskigt att jag har både sele och halsband på hundarna. Inte läskigt för hundarnas skull, utan för att de tror att hundarna är jättefarliga. Egentligen är det bara som hängslen och livrem: går koppelringen i selen så tar jag till halsbandet i stället. Alla utom Ying leds normalt i selen. Men den allra största anledningen är vintermörkret. Ibland kommer det så hastigt på, och så har jag inte tänkt på att klä dem i reflexselar och så blir det jättefarligt. Nu har de alla både sele och halsband med en massa reflexer, så spelar det ingen roll om det blir mörkt medan vi är ute. Perfekt, ju!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela