Aktuella namn
Mina hundar byter namn hela tiden, eller glider mellan namn. Det är ett namn-continuum, kan man säga. Som Betty, hon har förstås alla möjliga namn hela tiden, men ett som jag märker att hon får heta hela tiden nu är det kanske en aning oväntade - Bollen Valencia. Så - hur kommer detta sig? Jo, först var det så att ibland om det var jättespännande i skogen och Betty inte reagerade på direkten så lade jag mig till med den dumma ovanan att hojta "boll!" - vilket alltid fungerade och därmed, tyvärr, befäste min ovana. Och sen blev det så att jag sa, när jag trodde att hon skulle vara svåravledd, "Bettyboll!" i ett ord. Ett tag hette hon Lilla Bolla, vilket är ett fint namn. Så där höll det på, litet "boll" instoppat här och där. Men så började namnet "Bollen Valencia" höras i TV ibland, jag tror det är någon sorts sportkommentator, och namnet är ju sådant att det fastnar, även om man som jag inte riktigt vet VEM det är. Så - nu heter Betty inte Betty utan: Bollen Valencia. Och ibland glider det iväg till ett Betty-Bollen-Valentina, och så kan det ibland bli bara "lilla tjocka Valentina Marchei" - ja, så där håller det på. Men just nu i detta ögonblick, då är det Bollen Valencia.
Och Ying då? Jo, han heter Jingstorgujevs, så klart. Det fattar ni väl. Alltså efter en lettisk skidskytt som heter Andrejs Rastorgujevs. (Förresten - j*vlar att det skulle hända just mig att inte bli född som balt! Jag skulle vilja ha ett baltiskt namn, det känns verkligen som... ullgarn, tror jag!)
Tiggern heter alldeles för tillfället Baggen, eller Lillbaggen. Därför att: han hittar grejer. Alltid. Och ger mig. Alltså ute. Glasögon och/eller glasögonfodral får jag ideligen, ideligen. En promenad krafsade han mer än lovligt på mina bakben och liksom tjatade: -Kolla då, matte! Ta då! Matteeeee!! och när jag tittade ner hade han två hundradollarssedlar i näbbet. Ytterst skumt. När jag hade så jätteont i ryggen häromsistens så dök han in i en häck och kom ut med en karta Citodon. Sen in igen och ut med två kartor till. Alltså - ärligt! (Men jag stoppade dem i en b*jspåse, knöt ihop och slängde i lådan med det tjusande namnet "hundlatrin.) Så då började jag säga att han var min Magical Mystery-hund, för att det verkade rent magiskt att han kunde hitta så mycket bra-att-ha-grejer. Och därifrån var ju inte steget långt till lilla Beatles-hunden, fast det är svårt att säga så det fick bli skalbaggen, som var för långt - och nu är det Baggen. (Just på dagens promenad kom han stickande igen, ivrig som tusan, med en förpackning som han ville överlämna. En förpackning - ja, alltså, och pardon my French, den kom från RFSU. Om vi kan nöja oss med det. Men jag VET ju inte om det var något i den, det vet jag inte. (Det har hänt att han har hittat begagnade såna som ska vara i förpackningen också, men hittills har jag - vad jag vet - lyckats stoppa honom från att faktiskt ta dem... Peppar, peppar!)
Jazz är den som har "färst" namn - kanske för att Jazz eller Jazzbacillen är så perfekt för honom. Eller muränan, som han får heta när han ligger och ser argsint ut och skjuter ut som en ovanligt bitsk muräna när nån rör sig i environgerna. Annars Bambi, när han för en gångs skull är snäll-Jazz. Pennstumpen har han hetat ett tag, bara för att jag kom på att han är lik Sean Penn när det gäller förhållningssätt till fotografer. (Endast bristen på opposable thumbs hindrar honom från att slå sönder, riva ur filmrulle mm.) I analogi med detta kallar jag honom ibland Faber-Castell när det skall vara liksom litet fint. Greve Faber-Castell. Nu känner jag att Jazz snart kommer att få heta Florian Graf. (Det är så underbart när F.G.s namn skrivs tvärtom, med efternamn först: Graf, Florian. Florian, den unge greven - som i nån miss-roman).
Jistanes, vilken ord-nivetvadare jag är!