Psykbryt
Ja käre hjärtanes en sån dag det blev!
Tack och lov att Betty mest bara vill sova och att Ying är världens meste och bäste gentleman, för igår var resten av ligan inte långt från Sprutan på Strömsholm.
Det hände sig till och med att jag tog till husses overksamma metod och helt enkelt vrålade: TYST!!! till Jazz. Och uppe i min uppsats som jag är (eller alla fall borde vara) hände det sig även som att jag skrek: Jag VET att det ska vara faire men ska det vara SUBJONCTIF?!! TYST!!! Jätteeffektivt, som alla förstår.
När Minsta B kom hem tog jag Betty och Ying på promenad - då hade det äntligen blivit nästan litet varmt och skönt i solen och framför allt var det varmt och skönt inombords, att njuta tystnaden och lugnet, liksom.
Sen kom vi hem och det var Värre än Vanligt, ty hussen hade också kommit hem.
Det blev en lååååång kväll, som inte blev ett dugg bättre av att Ingen reagerade när jag bad Någon (annan än jag) ta kvällssvabbningen av golven. Till slut gjorde jag det själv, arg så jag snappade fiktiva flugor och tro mej - det blev inte ett DUGG bättre när maken DÅ började göra väsen och erbjuda sig att själv svabba. Duh - när jag redan hade fyllt hink och tagit övervåning och trapp och närapå var klar, liksom. Inte blir man ju GLADARE då heller? I synnerhet som all form av golvvård utförd av make eller Minsta B innebär att skurhinken med snubbvatten och mopp i bara lämnas nånstans i huset - ända tills dess att jag a) tjatar ihjäl nån eller b) (troligare) tar rätt på eländet själv. (Jag vet, bara tjat och gnäll på den här kärringen idag, men ibland - ja, ni vet. Jag är sannerligen ingen houseproud fru-typ, men Vissa Saker tycker jag ändå att man kan göra, och dessutom Göra Rätt).
Det fanns förstås bara En Sak att göra när nu humöret och allt var så där - en springtur, förstås. 5 km med start 20.30 - när jag skulle svänga in på en gångväg som går nerifrån stan (tja) och hemåt hördes ett vansinningt BRÖÖÖL ända in genom ljudmattan i mina öron: det var en polisbils vilda tutande och poliserna i den tillhöll mig att Icke ge mig in där ensam, så dags. Har aldrig varit med om sådant förr, men åtlydde och tog en större, tråkigare väg. Och en gångväg bredvid bilvägen, så att jag kom att springa över en skolgård, där BRÖÖÖL - en väktarbil tutade och väktaren vid ratten föreslog att jag inte skulle springa ensam över skolgården, på kvällen. Nämenvadtusan?! Några hundra meter längre fram mötte jag en bekant (bara en flyktig bekant, jag lovar) som föreslog att jag skulle ta en annan väg för litet längre fram höll några romer på att grilla. Men just den uppmaningen tyckte jag att jag kunde lämna därhän såsom varande såväl rasistisk som enfaldig. Jag sprang således förbi de glada korvgrillande finska romerna (ser man på finkläderna) och - hej och hå! - ingen enda försökte stycka och grilla mig. Däremot får jag erkänna att en av kvinnorna gjorde tummen upp med ett glatt flin och det såg nästan precis ut som den gången när jag drömde att Queen Elizabeth II gjorde tummen upp åt mig. Jag blev alldeles glad, för det såg så hejjigt ut.
Nåja, av allt detta blev jag en liten aning snällare och mycket gladare, så kvällen förlöpte utan blodvite, jallafall.
Och därmed var Dag 3 av Höglöpet till ända.