Dag 2
Igår förmiddag, då tog jag ju mina böcker som skulle lämnas tillbaka i en ryggsäck (gud hjälpe!), Tigg och Ying i korta koppel på vänstersidan och Betty i långt koppel på högersidan. Och så traskade vi iväg.
Inom 5 minuter var jag en våt och ilsken fläck, var jag! Närapå så att jag tog Tigern i bakbenen och dängde honom i en husvägg, faktiskt. Han väger visserligen bara 7,5 kg men man får inte glömma att alla hektona är terrierhekton, varför detta att hålla honom i något så när rätt bana var ungefär som att hålla en såpad uroxe i svansen utan att få använda naglarna.
Efter ytterligare några minuter brast dessutom blixtlåset i min visserligen uråldriga Kånk, varför jag måste hålla den i handtagen i handen i stället, på det att jag icke måtte sprida biblioteksböcker efter mig i full analogi med Hans och Greta (stenar eller kaksmulor eller var det nu var). Men vid det laget hade jag upptäckt att det gick utmärkt väl att ha Ying och Betty i samma hand, i långa koppel, om jag bara höll Tigern på andra sidan i så kort koppel att han näranog gick på bakbenen (obs, i sele, inte halsband).
Ying är nämligen världens mest pragmatiska lilla kines; han vet att uppvaktande av Betty leder till att han inte får vara med Sin Matte, och detta FÅR ICKE SKE - därför lägger han band på sig till den grad att Betty nästan blir litet stött. Bara när han liksom av en händelse (eftersom Betty är en slinka) får frökens ädlare delar rätt i mulen ungefär hajar han till en aning, men det behövs bara ett höjt ögonbryn eller på sin höjd en harkling från min sida för att han skall komma på bättre tankar och ägna sig åt att gnaga på något gammalt sunkigt ben i stället (inte mitt).
Efter denna verkligt prövande promenad drev jag ut små-idioterna i trädgården, och drev ut och drev ut och drev ut igen, eftersom de mycket hellre ville gå på toa inomhus i Bettans omedelbara närhet, och sedan tillbragte jag, Betty och Ying större delen av dagen i bok- och TV-rummen där vi förskansade oss bakom lärda skrifter och den sortens. Det är inte alldeles lätt att få till den franska grammatiken när det skriks och vrålas bakom en barrikad av burar, det är det inte, men man får ta det som en prövning.
När så äntligen hussen kom hem, vilket visserligen var strax före 17.00 men kändes som Alldeles För Sent under förhandenvarande omständigheter, tog jag raskt mina Fina och Snälla Hundar och gick ut på en långpromenad i nästan två timmar, rätt ut i naturen dit där älgarna bor (och där de just hade varit och nyttjat faciliteterna, om man så säger). Bettan gick rätt mycket lös och Ying fick ha hennes koppel också, som förlängning (vid älgrisk hålles Ying i kraftigast möjliga snören för han är egentligen älghund) och det var på alla sätt en trevlig och välbehövlig luftning. Att småhundarna därigenom fick sin middag nästan två timmar för sent var bara rätt åt dem. (Ying och Betty fick förstås också middagen för sent, men jag hade förstås en massa godis i fickan som jag frikostigt utdelade vid minsta lilla förfrågan från de Duktiga Hundarna).
Sedan slöade jag framför Ryttareliten (kors i taket vilka nötter - endast Peder Fredricson är som han skall. Hans fru är som man kan förvänta sig, vilket inte heller är så illa. Men det hästrädda dressyrfruntimret med tamejtusan sämre sits än jag är ohyggligt och i synnerhet den äldre gossen Zetterman borde ha sig en risbastu och tvingas växa upp) och vidare till Biggest Loser (det är jättesynd om alla och det är inte alls deras fel att de är stora som hus, inte på något sätt. Suck).
Och när jag så småningom kröp till kojs och faktiskt sov riktigt ostört läste jag om en gammal favoritbok, som under dagen kommer att beskrivas närmare i biblioskopet.
Och det var Dag 2 av höglöpet, det.
Nu knogar vi vidare.