Vårtrötthet?
Nu känns det som om jag alldeles har tappat formen och farten och förmågan-att-få-nånting-gjort. Kan det vara våren tro?
Och så har Minsta Barnet, den lillalilla, fyllt 16 år! Vilket hon firade med att vara sjuk och eländig i närapå en vecka. Det var ju inte så uppåt.
Uppåt är det däremot att Äldsta Barnet har varit hemma några dagar, ni vet hon som borde anställas inom nervsjukvården.
Hur som haver har vi inte gjort så mycket.
Fast igår var jag och hussen till närmsta residensstaden och därstädes inhandlade jag en del av allt det tyg som tarvas till Minsta Barnets skolbalklänning.
Ljust ljust rosa, inte billigt neonigt utan bara ljuvt!
Nu fattas bara 25 meter tyll till kjolen...
Och att jag klipper, provar, nålar, syr och fixar det hela förstås! Men det är kärt besvär.
Och så har det passat på att bli sommar, närapå. Igår var det så varmt så vi tog nästan som en nattpromenad, äldsta barnet och jag.
Men det här är från en kvällspromenad för några dagar sedan - en litet för lång för Betty, så hon fick leka i trädgården. Barnet har ärvt moderns fäbless för Barbour, bra det!
I torsdags, när jag skulle bädda rent i sängen, då blev det närapå revolt. Här ligger jag och sover, sa Betty. Då kan du väl inte riva ur sängkläderna, heller!!
-Nä, just det! sa Olle och Tigern i kör.
Fast jag är så envis och obstinat så jag gav mig inte. Sen passade jag på att städa och dammsuga hela sovrummet också, det var ohyggligt jobbigt och kom mig ånyo att önska att jag inte gillade böcker och kläder så mycket...
I ett plåtskrin hittade jag en liten bild på min första hund, Cindy cockerspaniel.
Till skillnad från Olle var hon faktiskt väl så farlig som hon ser ut - ingen särskilt trevlig hund. Kullsyskonen var bitare också.
Igår eftermiddag slafsade jag till det och tog bilen till skogen för litet promenixande. Så skönt med tre hundar som man kan ha lösa mitt ibland älgarna!
Det var så varmt!
-Gah, vad är det där?!!! säger Tigern. Närå, det gör han inte. Han gäspar.
Gissa om man fick fästingsanera så väl sig själv som sina kusar!
Depå.
Tja, sen for vi hem och åt middag.
Och nu väntar en ny vecka med fransk muntlig redovisning, förberedande av ännu en fransk muntlig redovisning, skrivning av fransk uppsats, sömnad - och så är tigern o jag anmälda till lydnadstävling på fredag, men det vete katten om vi ska ställa upp. Luften har liksom gått ur mig, och - nja, vi får se, helt enkelt!
Och så har Minsta Barnet, den lillalilla, fyllt 16 år! Vilket hon firade med att vara sjuk och eländig i närapå en vecka. Det var ju inte så uppåt.
Uppåt är det däremot att Äldsta Barnet har varit hemma några dagar, ni vet hon som borde anställas inom nervsjukvården.
Hur som haver har vi inte gjort så mycket.
Fast igår var jag och hussen till närmsta residensstaden och därstädes inhandlade jag en del av allt det tyg som tarvas till Minsta Barnets skolbalklänning.
Ljust ljust rosa, inte billigt neonigt utan bara ljuvt!
Nu fattas bara 25 meter tyll till kjolen...
Och att jag klipper, provar, nålar, syr och fixar det hela förstås! Men det är kärt besvär.
Och så har det passat på att bli sommar, närapå. Igår var det så varmt så vi tog nästan som en nattpromenad, äldsta barnet och jag.
Men det här är från en kvällspromenad för några dagar sedan - en litet för lång för Betty, så hon fick leka i trädgården. Barnet har ärvt moderns fäbless för Barbour, bra det!
I torsdags, när jag skulle bädda rent i sängen, då blev det närapå revolt. Här ligger jag och sover, sa Betty. Då kan du väl inte riva ur sängkläderna, heller!!
-Nä, just det! sa Olle och Tigern i kör.
Fast jag är så envis och obstinat så jag gav mig inte. Sen passade jag på att städa och dammsuga hela sovrummet också, det var ohyggligt jobbigt och kom mig ånyo att önska att jag inte gillade böcker och kläder så mycket...
I ett plåtskrin hittade jag en liten bild på min första hund, Cindy cockerspaniel.
Till skillnad från Olle var hon faktiskt väl så farlig som hon ser ut - ingen särskilt trevlig hund. Kullsyskonen var bitare också.
Igår eftermiddag slafsade jag till det och tog bilen till skogen för litet promenixande. Så skönt med tre hundar som man kan ha lösa mitt ibland älgarna!
Det var så varmt!
-Gah, vad är det där?!!! säger Tigern. Närå, det gör han inte. Han gäspar.
Gissa om man fick fästingsanera så väl sig själv som sina kusar!
Depå.
Tja, sen for vi hem och åt middag.
Och nu väntar en ny vecka med fransk muntlig redovisning, förberedande av ännu en fransk muntlig redovisning, skrivning av fransk uppsats, sömnad - och så är tigern o jag anmälda till lydnadstävling på fredag, men det vete katten om vi ska ställa upp. Luften har liksom gått ur mig, och - nja, vi får se, helt enkelt!