Träning i stormbyar
Igår träffades vi, tre glada entusiaster, på klubben för en aning hundträning. Det är strax tävlingsdags för två av oss, och den tredje ligger i startgroparna hon också.
Det var jag och Tigger samt en aning Betty, Elin med corgin Ronja och så Viktoria med aussien Elva. Vilken sistnämnda för övrigt går på tävlingslydnadskursen som jag och Betty också går på.
Vi hade bestämt oss för att köra igenom fulla program med kommendering, så tävlingslikt som möjligt. För min del var det förstås Tiggern som drabbades av detta, Betty fick bara stolpa litet linförighet med kommendering, vilket gick inte alltför uselt, även om hon blandar in små hopp-stån i allt hon gör, lilla nubban.
Men så här gick det för Tigern (och vi gjorde momenten i rätt ordning för jag hade skrivit en fusklapp åt Elin, men nu har jag glömt vilken den ordningen var!):
Platsliggning: Tigern satte sig upp!!! Va?!!! Blåst i luften eller blåst hund, eller...? Konstigt och omläggning och sen gick det bra.
Fritt följ: Tiger, Tiger! Varför i hela nippran ska det vara så svårt att gå fint så fort det luktar tävling, ska det?
Läggande: tjong smack i backen och ingen fuskig uppsättning heller. Det gick ju bra.
Inkallning: litet snett sättande men bra ändå. Inget läggande när jag gick iväg. Bra där!
Rutan: 10 poäng! Minst! Duktiga lilla tigern, bara det rutskicket var värt hela träningen i kylan!
Apport: tjyvstart. Grr.
Hopp över hinder: tjyvstart på återhoppet. Dubbel-grr.
Fjärrdirigering: Ja men SUCK!! Vad katten är det som spökar?! Går inte att få upp hunden från liggande just i fjärren, just när nån står bakom, just när matte har håret i knut, eller när matte har träningsvästen eller - VAD?!!! Här tarvas hårdgnuggning fram till nästa helg!
Nåja, det var bra att få en genomkörare, men det är konstigt är det. Och förresten: jag försökte lägga väskan med godis och leksaker utanför planen, men det var lilltigger så väldigt medveten om så det blev utbrytningsförsök flera gånger om. Riktigt så roligt ska vi nog inte ha det på tävling, ändå!
Det var jag och Tigger samt en aning Betty, Elin med corgin Ronja och så Viktoria med aussien Elva. Vilken sistnämnda för övrigt går på tävlingslydnadskursen som jag och Betty också går på.
Vi hade bestämt oss för att köra igenom fulla program med kommendering, så tävlingslikt som möjligt. För min del var det förstås Tiggern som drabbades av detta, Betty fick bara stolpa litet linförighet med kommendering, vilket gick inte alltför uselt, även om hon blandar in små hopp-stån i allt hon gör, lilla nubban.
Men så här gick det för Tigern (och vi gjorde momenten i rätt ordning för jag hade skrivit en fusklapp åt Elin, men nu har jag glömt vilken den ordningen var!):
Platsliggning: Tigern satte sig upp!!! Va?!!! Blåst i luften eller blåst hund, eller...? Konstigt och omläggning och sen gick det bra.
Fritt följ: Tiger, Tiger! Varför i hela nippran ska det vara så svårt att gå fint så fort det luktar tävling, ska det?
Läggande: tjong smack i backen och ingen fuskig uppsättning heller. Det gick ju bra.
Inkallning: litet snett sättande men bra ändå. Inget läggande när jag gick iväg. Bra där!
Rutan: 10 poäng! Minst! Duktiga lilla tigern, bara det rutskicket var värt hela träningen i kylan!
Apport: tjyvstart. Grr.
Hopp över hinder: tjyvstart på återhoppet. Dubbel-grr.
Fjärrdirigering: Ja men SUCK!! Vad katten är det som spökar?! Går inte att få upp hunden från liggande just i fjärren, just när nån står bakom, just när matte har håret i knut, eller när matte har träningsvästen eller - VAD?!!! Här tarvas hårdgnuggning fram till nästa helg!
Nåja, det var bra att få en genomkörare, men det är konstigt är det. Och förresten: jag försökte lägga väskan med godis och leksaker utanför planen, men det var lilltigger så väldigt medveten om så det blev utbrytningsförsök flera gånger om. Riktigt så roligt ska vi nog inte ha det på tävling, ändå!