Lång och rak.
Ungefär som en ärkeängel känner jag mig numera efter en god natts sömn. Liksom siratslig - lång och med sträckning i ryggen.
Voffur det då?
Jo för att det är vår, eller rent av försommar och då bestämmer sig Ying för att sova å golvet. På en hopvikt filt eller på den lilla biabädden som egentligen tillhör Jazzen men som denne anser vara en aning trång. -Här får jag ligga och ha det trångt, säger Ying med sin Ior-röst. Precis som om någon tvingade honom!
I alla fall - med minus en pej som tar upp den nedre tredjedelen (minst) av paulunen kan jag riktigt ligga och sparka mig trött om kvällarna, om det skulle behövas.
Idag är det för övrigt ännu litet varmare än igår - jag tog morgonpromenaden iförd tajts och linne, ja jag VET men titta åt ett annat håll, dårå! Nästan så att bikini hade varit ännu mer lagom...
Det går så fort i naturen nu så man måste hänga med i svängarna. Det här är vårt alldeles naturliga ena äppelträd, igår afton. TÄNK så länge det är ljust på kvällarna nu!
Morgonpromenad med alla di små fårena, varav ett (Jazz) har något obeskrivbart för sig. Det är bra när Olle är med för när någon frågar med undran och skräck i stämman: -Är de dina ALLIHOPA?! så säger jag: -Nä tok heller, kors nej, i allsin dar inte!
Någon hade hängt en jacka i ett träd. Himla skumt och obehagligt, sa Betty.
Eftersom Betty går lös måste hon ju trassla in sig i de andras koppel. För annars har hon ju inget att kinka om. Förresten måste hon nog skickas på Anstalt för Vanartiga Småjäntor, för idag var hon precis på vippen att springa fram till en annan hund fast jag sa ifrån! Jojo, snart 10 månader - nu börjas det!
Å andra sidan var det en fransk bulldog och såna vill jag själv gärna springa fram till. Tanten (jodå, hon VAR äldre än jag, då får man säga tant) som djuret var ute och gick med blev alldeles fröjdefull och släppte sin lille kuse för att han skulle få leka med Betty. Ganska omgående bestämde han sig dock för att i stället bita mina pojkhundar, så därmed blev inte så helt.
OK då att de ser befängda ut, men det är i alla fall inte tår på dem och de är otroligt sköna. Som att gå barfota utan att få jätteont av kottar och grus och barr och was alles.
Liljekonvaljerna är prexis på vippen att slå ut nu och jag tänker att så här års får vi hundägare vår belöning för allt stret med varma kläder, blöta hundar, iskyla in på bara kroppen och allt sånt.
En timme och fyra dryga kilometrar blev det, sen frukost för oss alla och så dags för arbete. Som jag har en yrseldag idag pluggar jag liggandes i sängen.
Tigern hjälper mig, här ligger han och böjer oregelbundna verb.
-Manger, mangé, mangait, mangea, mangeant - mumlar Tigern med ett belåtet småleende. Och se på väggen bakom honom, den har Betty sparkat sönder. Just inte så flickaktigt ljuvt, inte!
I alla fall - bäst vi grunnade på jansenismens uttryck i Fedra - så hörde jag svalorna utanför fönstret för första gången i vår!! Men jag visste att de skulle komma för de kommer alltid alltid hit mellan den 17 och den 23 maj, mellan yngsta och äldsta barnens födelsedagar.
Glad sommar, hörni!
Voffur det då?
Jo för att det är vår, eller rent av försommar och då bestämmer sig Ying för att sova å golvet. På en hopvikt filt eller på den lilla biabädden som egentligen tillhör Jazzen men som denne anser vara en aning trång. -Här får jag ligga och ha det trångt, säger Ying med sin Ior-röst. Precis som om någon tvingade honom!
I alla fall - med minus en pej som tar upp den nedre tredjedelen (minst) av paulunen kan jag riktigt ligga och sparka mig trött om kvällarna, om det skulle behövas.
Idag är det för övrigt ännu litet varmare än igår - jag tog morgonpromenaden iförd tajts och linne, ja jag VET men titta åt ett annat håll, dårå! Nästan så att bikini hade varit ännu mer lagom...
Det går så fort i naturen nu så man måste hänga med i svängarna. Det här är vårt alldeles naturliga ena äppelträd, igår afton. TÄNK så länge det är ljust på kvällarna nu!
Morgonpromenad med alla di små fårena, varav ett (Jazz) har något obeskrivbart för sig. Det är bra när Olle är med för när någon frågar med undran och skräck i stämman: -Är de dina ALLIHOPA?! så säger jag: -Nä tok heller, kors nej, i allsin dar inte!
Någon hade hängt en jacka i ett träd. Himla skumt och obehagligt, sa Betty.
Eftersom Betty går lös måste hon ju trassla in sig i de andras koppel. För annars har hon ju inget att kinka om. Förresten måste hon nog skickas på Anstalt för Vanartiga Småjäntor, för idag var hon precis på vippen att springa fram till en annan hund fast jag sa ifrån! Jojo, snart 10 månader - nu börjas det!
Å andra sidan var det en fransk bulldog och såna vill jag själv gärna springa fram till. Tanten (jodå, hon VAR äldre än jag, då får man säga tant) som djuret var ute och gick med blev alldeles fröjdefull och släppte sin lille kuse för att han skulle få leka med Betty. Ganska omgående bestämde han sig dock för att i stället bita mina pojkhundar, så därmed blev inte så helt.
OK då att de ser befängda ut, men det är i alla fall inte tår på dem och de är otroligt sköna. Som att gå barfota utan att få jätteont av kottar och grus och barr och was alles.
Liljekonvaljerna är prexis på vippen att slå ut nu och jag tänker att så här års får vi hundägare vår belöning för allt stret med varma kläder, blöta hundar, iskyla in på bara kroppen och allt sånt.
En timme och fyra dryga kilometrar blev det, sen frukost för oss alla och så dags för arbete. Som jag har en yrseldag idag pluggar jag liggandes i sängen.
Tigern hjälper mig, här ligger han och böjer oregelbundna verb.
-Manger, mangé, mangait, mangea, mangeant - mumlar Tigern med ett belåtet småleende. Och se på väggen bakom honom, den har Betty sparkat sönder. Just inte så flickaktigt ljuvt, inte!
I alla fall - bäst vi grunnade på jansenismens uttryck i Fedra - så hörde jag svalorna utanför fönstret för första gången i vår!! Men jag visste att de skulle komma för de kommer alltid alltid hit mellan den 17 och den 23 maj, mellan yngsta och äldsta barnens födelsedagar.
Glad sommar, hörni!