Pelleskop-livet

Jill och jag

Publicerad 2012-05-09 11:43:48 i Allmänt

Idag tog vi en rask promenad före frukost.
Smågrått men varmt och skönt.
Efter 15 minuter började det regna. Sen började det regna mera.
I 45 minuter av vår promenad vräkte det ner. Det var ett ganska varmt regn, men det var vått. Mycket vått.
Intressant att se hunddjurens olika reaktioner: ingen reaktion alls på Tigern, möjligen att han bar öronen litet tätare mot huvudet. Ying sänkte huvudet en aning, men svansen i topp. Olle tultar på men skakar på sig ideligen ideligen och tittar anklagande på mig. -Du och dina dumma idéer, menar han. Jazz - tja, vad säger man. Jag tror att han är bara kroppsligen närvarande, hans psyke har nog dragit sig undan till en varm och solig plats. Och så Betty, då. Hon traskar på men blir lägre och lägre. Ihärdig men ingen större förtjusning.
Och det rara var att när vi precis hade gått förbi grannen, när vi var på väg hem, och Betty kikade fram genom regnslöjorna och upptäckte var vi var - då gav hon till liksom ett illpoj och började slå med svansen och snabba på stegen.
-Äntligen hemma! Räddad!
Liksom.

Hursom, in kom vi och genomblöta var vi - jag ända in genom underklädslagren, det blev allt till att byta rubbet.
Så Småning Om.
För just i sånt här väder, då hemsöks jag alltid av Jill Crewe.
Känner ni henne?



En handfast jänta som levde i den bästa av världar, efter vad jag kunde förstå. Och som trägen Jill-läsare (jadå, det händer än att jag läser en snutt i nån, men med kanske 3-4 års mellanrum) så är det EN sak man aldrig ger avkall på: PONNYERNA FÖRST!!

Alltså - oavsett hur genomblöt och trött och eländig och hungrig man är så kommer alltid djuren först.
Och att grundligt frottera 5 genomblöta hundar, det tog allt sin modiga dryga halvtimme. Sen måste kopplen sorteras och hängas fint på tork. Sen måste mysiga sovplatser intill varma element iordningställas. Sen måste hundfrukost beredas och serveras.
SEN får matte skala av sig lagren av genomblött och kallt, sätta på kaffebryggaren och pusta ut.
Så gör vi Jill-tjejer.



Det här omslaget var min hat-favorit när det begav sig. (Ursäkta blixtblänket). För Jill ser ut som en tant, vilket gjorde mig betänksam, men PONNYN!!! Åbåj. Eller Black Boy, som han heter.

Själv har jag nu en liten Black Betty (bamalam) som förföljer mig och påpekar att solfläcken i hallen saknas och kan jag vara så god och lägga dit den igen för hon behöver den.
Lilla tufflan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela