Pelleskop-livet

Vi tog en springtur ikväll, Ying och jag.
Det VRÄKTE ner!
Men det var ju regn, inte snö, så det var inte så farligt.
Just när man "bara" ska ut och gå eller springa, då tycker jag det är rätt mysigt med regn. Om det inte är ruskigt kallt och blåsigt samtidigt.
För man vet ju att man kommer hem ganska snart och får torka sig och sätta på varmt och torrt.
Om man däremot är på väg till 8-timmar-på-kontoret, då är det ingen hit.
Regn när man ligger på sin säng och läser en bra bok, det är alltid alltid bra. Allra bäst är det om det åskar också.
Men alltså - det regnade på oss.
Kläderna blev blöta rätt igenom ganska omgående. Och Yings päls sög åt sig som en svamp i vanlig ordning.
Men inte förrän på slutet kom vi till sån terräng att det faktiskt bara blev larvigt och omständligt att försöka hålla fyttren torra.
Det var bara att plumsa på, liksom.
Det porlade mellan tårna!
Sånt blir man faktiskt glad av, väldigt glad.
Så pass att man börjar snurra runt och tralla för sig själv.
Nästan precis som Gene Kelly!
Och Ying tittade så överseende på mig.
Ying Kelly.