Vanor
Hundarna skapar vanor så fort så fort. Särskilt såna man inte vill ha. Såsom att vakna klockan 5. När jag äntligen hade bringat dem att begripa att man kan sova i ett sträck till långt fram på förmiddagen (=jullovsprojekt) vidtar vardagen och som en spiralfjäder studsar Ying ur sängen.
Klockan 5 som sagt.
-Betty och Tigger, vakna nån gång! Jag har bestämt oss för att vi behöver gå på toa! säger han, och blänger menande på mig. Bara att masa sig upp och släppa ut odjuren.
Ying gör sedan det han ska (fast inte behöver, bara har lust att) på 2 minuter och sedan kommer han in för då är det dags för hunddressyr. Plats och ligg och sitt och snurr och zigzag och spinn och gå runt och tassen och dansa och - jag vet inte allt vi hinner med, medan jag med ojämna mellanrum gläntar på dörren (10 grader kallt ute!) och allt mer ilsket vrålar på Tigg och Betty.
Idag ville de aldrig komma in så jag fick skruda mig på övligt sätt, alltså pytteliten dunjacka och gummistövlar, förutom underbrallerna. Mitt första ilskna steg nerför trappen ändade på ändan, kan man säga, för jag halkade med båda fötterna samtidigt och landade med hela mig smack bang på rumpan.
Var införskaffa dambenkläder med frigolitstoppning?
Jag har aldrig i verkligheten men många gånger på film och TV sett en sån där styrkeprövningsgrej där nån kraftkarl ska dänga till nån mojäng med en bamsing till träklubba så att nån form av indikator störtar mot höjden längs nån typ av skala (enhet okänd). Och är det en riktig bjässe till Herkules så slår den där grejen som far iväg uppåt i nånting där högst upp så det binglar och bånglar och alla jublar.
Nästan så var det med mig - nånting störtade sig uppåt från postamentet och ända upp i hjässan och nog binglade och bånglade det allt. Nedrar vilken huvudvärk!
Kan man få hjärnskakning av att slå i rumpan tro?
Vad den mänskliga kroppen ändå är för ett mirakel!
I alla fall lyckades jag ta mig runt knuten och där stod Betty och Tigger i godan ro och samspråkade. -Jaha, ville du nåt? sa de sammetsögt när jag fräste åt dem. -Du behöver väl inte vara så sur, jämt! sa Tigger. -Lilla fina matte vill du ha en puss eller två eller tusen och vill du ha en kram också och en puss vill du väl ha matte ska jag pussa dig matte å vad du är snäll matte å vad jag tycker om dig vill du ha en puss eller två eller tusen? sa Betty, på sitt disney-ögda sätt.
Och sen gick vi upp och la oss.
Ying var utbränd, och nästan jag också.
Klockan 5 som sagt.
-Betty och Tigger, vakna nån gång! Jag har bestämt oss för att vi behöver gå på toa! säger han, och blänger menande på mig. Bara att masa sig upp och släppa ut odjuren.
Ying gör sedan det han ska (fast inte behöver, bara har lust att) på 2 minuter och sedan kommer han in för då är det dags för hunddressyr. Plats och ligg och sitt och snurr och zigzag och spinn och gå runt och tassen och dansa och - jag vet inte allt vi hinner med, medan jag med ojämna mellanrum gläntar på dörren (10 grader kallt ute!) och allt mer ilsket vrålar på Tigg och Betty.
Idag ville de aldrig komma in så jag fick skruda mig på övligt sätt, alltså pytteliten dunjacka och gummistövlar, förutom underbrallerna. Mitt första ilskna steg nerför trappen ändade på ändan, kan man säga, för jag halkade med båda fötterna samtidigt och landade med hela mig smack bang på rumpan.
Var införskaffa dambenkläder med frigolitstoppning?
Jag har aldrig i verkligheten men många gånger på film och TV sett en sån där styrkeprövningsgrej där nån kraftkarl ska dänga till nån mojäng med en bamsing till träklubba så att nån form av indikator störtar mot höjden längs nån typ av skala (enhet okänd). Och är det en riktig bjässe till Herkules så slår den där grejen som far iväg uppåt i nånting där högst upp så det binglar och bånglar och alla jublar.
Nästan så var det med mig - nånting störtade sig uppåt från postamentet och ända upp i hjässan och nog binglade och bånglade det allt. Nedrar vilken huvudvärk!
Kan man få hjärnskakning av att slå i rumpan tro?
Vad den mänskliga kroppen ändå är för ett mirakel!
I alla fall lyckades jag ta mig runt knuten och där stod Betty och Tigger i godan ro och samspråkade. -Jaha, ville du nåt? sa de sammetsögt när jag fräste åt dem. -Du behöver väl inte vara så sur, jämt! sa Tigger. -Lilla fina matte vill du ha en puss eller två eller tusen och vill du ha en kram också och en puss vill du väl ha matte ska jag pussa dig matte å vad du är snäll matte å vad jag tycker om dig vill du ha en puss eller två eller tusen? sa Betty, på sitt disney-ögda sätt.
Och sen gick vi upp och la oss.
Ying var utbränd, och nästan jag också.