Det där med paket.
Ute är det vitare än nödvändigt, om ni frågar mig, och nu kommer det ännu mer av den varan. Usch. NU finns det ju liksom ingen anledning - runt jul hade det kunnat gå för sig.
Vi har ägnat dagen åt promenad - vilostund (för hundar)/plugg (för matte) - veterinärstudiebesök cum vägning (11,2 kg vägde lilla Betty B. idag) och nyss litet paketeri.
Alla gillar ju paket!
De flesta vet väl att det är rätt livat att göra paket åt sina hundar. Därför sparar man allt i tom förpackningsväg som kan vara lämpligt för ens lille kuse - som vi har ungefär hela skalan av gnagare råder här åtgång på: alvedon-, buljongtärnings- och knäckforms-askar, toarullar (Ying, Tigg, Jazz), adlibris-paket (Betty, Tigg) och för särskild aktivering av lilla disneyprinsessan även ev. pizzakartonger och vinkartonger.
Tja, sen stoppar man lämpligt godis i kartongerna, försluter om så tarvas med litet frystejp, och distribuerar på lämpligt sätt.
Ibland, och för vissa, sker utdelning ungefär som av tomtefar: ho, ho, ho - vassegoa!
Ibland kan man gömma paket, för nosaktivering.
Men roligast ändå är nog att sätta snöre runt och stoppa undan.
Jag brukar stoppa paketet under ett skåp och bara låta snöret sticka fram. En del hundar fattar direkt, en del fattar nästan aldrig.
För dem som fattar direkt får man göra det svårare vartefter: man kan ta mycket långt snöre och pula in under skåpet - hunden drar och drar och inget paket kommer. Jo till slut!!
Man kan lägga dit ett par "blind-snören" också, som sticker fram. Va, snöret hade ingen vinst! så får man se hur pass enträgen hunden är. Gitter den prova ett snöre till, eller ger den katten i hela alltet?
Man kan ta fint fint snöre - alltså liten grovlek. Björntråd! Fast man får förstås vakta så det inte blir uppätet, gäller ju snöre också. Men det här är ju nåt som man låter hunden göra i ens sällskap, det är så roligt att iaktta dem!
Sen kan man ju förstås ställa en plastbalja eller nåt tätt intill skåpet under vilket paketet befinner sig, så att snöret hamnar under baljan. Då måste baljan puttas undan och snöret greppas.
Man kan lägga paketet högt också - om det är litet och lätt och hunden inte är rädd av sig. Så att bara snöret hänger ner och måste dras i. Sen kan man hänga snöret så högt att hunden måste kliva upp på en stol för att få tag i det. Eller hoppa.
Har man pysslat med det här ett tag kan man, någon gång när hunden FÖR EN GÅNGS SKULL inte är precis just i hasorna på en, ordna ett litet paketarrangemang, med nedhängande eller framstickande snöre. Och inte säga nåt, eller visa nåt. Bara låta det vara. Det kan ta 5 minuter eller en vecka tills hunden, kanske, upptäcker nåt. Och tänker: aha!
Fast sen får man förstås vara ordentlig av sig i resten av sina dagar: inga nedhängande, eller framstickande, snören eller tåtar om det inte vidhänger ett hundpaket!
Vi har ägnat dagen åt promenad - vilostund (för hundar)/plugg (för matte) - veterinärstudiebesök cum vägning (11,2 kg vägde lilla Betty B. idag) och nyss litet paketeri.
Alla gillar ju paket!
De flesta vet väl att det är rätt livat att göra paket åt sina hundar. Därför sparar man allt i tom förpackningsväg som kan vara lämpligt för ens lille kuse - som vi har ungefär hela skalan av gnagare råder här åtgång på: alvedon-, buljongtärnings- och knäckforms-askar, toarullar (Ying, Tigg, Jazz), adlibris-paket (Betty, Tigg) och för särskild aktivering av lilla disneyprinsessan även ev. pizzakartonger och vinkartonger.
Tja, sen stoppar man lämpligt godis i kartongerna, försluter om så tarvas med litet frystejp, och distribuerar på lämpligt sätt.
Ibland, och för vissa, sker utdelning ungefär som av tomtefar: ho, ho, ho - vassegoa!
Ibland kan man gömma paket, för nosaktivering.
Men roligast ändå är nog att sätta snöre runt och stoppa undan.
Jag brukar stoppa paketet under ett skåp och bara låta snöret sticka fram. En del hundar fattar direkt, en del fattar nästan aldrig.
För dem som fattar direkt får man göra det svårare vartefter: man kan ta mycket långt snöre och pula in under skåpet - hunden drar och drar och inget paket kommer. Jo till slut!!
Man kan lägga dit ett par "blind-snören" också, som sticker fram. Va, snöret hade ingen vinst! så får man se hur pass enträgen hunden är. Gitter den prova ett snöre till, eller ger den katten i hela alltet?
Man kan ta fint fint snöre - alltså liten grovlek. Björntråd! Fast man får förstås vakta så det inte blir uppätet, gäller ju snöre också. Men det här är ju nåt som man låter hunden göra i ens sällskap, det är så roligt att iaktta dem!
Sen kan man ju förstås ställa en plastbalja eller nåt tätt intill skåpet under vilket paketet befinner sig, så att snöret hamnar under baljan. Då måste baljan puttas undan och snöret greppas.
Man kan lägga paketet högt också - om det är litet och lätt och hunden inte är rädd av sig. Så att bara snöret hänger ner och måste dras i. Sen kan man hänga snöret så högt att hunden måste kliva upp på en stol för att få tag i det. Eller hoppa.
Har man pysslat med det här ett tag kan man, någon gång när hunden FÖR EN GÅNGS SKULL inte är precis just i hasorna på en, ordna ett litet paketarrangemang, med nedhängande eller framstickande snöre. Och inte säga nåt, eller visa nåt. Bara låta det vara. Det kan ta 5 minuter eller en vecka tills hunden, kanske, upptäcker nåt. Och tänker: aha!
Fast sen får man förstås vara ordentlig av sig i resten av sina dagar: inga nedhängande, eller framstickande, snören eller tåtar om det inte vidhänger ett hundpaket!