Dags för intensivträning?
Jag såg att det finns möjlighet att träna lydnad inomhus för Mariah A. Här och här kan du läsa om det.
Har du ambitioner att lyckas i detalj med momenten kan jag verkligen rekommendera att träna för Mariah. INGET lämnas åt slumpen - det enda problemet är att hinna med och ta till sig alla goda råd! Hon är oerhört inspirerande och duktig - och rolig också!
Det är viktigt, det där med tränare. Man har ju några favoriter. Frida S är förstås en sån - hur inspirerande som helst! Man skulle nog egentligen ha sig en dosis i veckan eller nåt, som en vitamininjektion.
En annan som jag har lärt mig jättemycket av är Krister S. Minst en aha-upplevelse per pass och allra mest det här: det är inte hunden det är fel på, det är mig! När jag hade det som struligast med finfina Nero var det en sån lisa att få träna med Krister.
När jag gick valpkurs med samma hund hade jag sån tur att jag träffade på Yvonne H. som du kan hitta här och här. Sen gick jag fortsättningskurs och spårkurs och t.o.m. freestylekurs hos henne och faktiskt var allting lika trevligt och nyttigt. Hon är jätteduktig och får allting att verka genomförbart. Det var genom henne som jag kom in på det här med att hund-tävla - det hade jag aldrig trott mig om tidigare!
Nå, nog med reklam.
Det finns ju en del riktiga stolpskott också, och fler lär det väl bli med tanke på med vilken hast instruktörer och hundpsykologer matas fram...
Jag ska vara snäll och inte nämna några namn, men en av dessa kursanordnare var ständigt totalt förvirrad, sina ev. tankar hade hon ständigt hos förra gruppen eller nästa grupp eller några av sina alltför många hundar som hade råkat i slagsmål och hamnat på djursjukhuset. Nödvändig rekvisita låg alltid hemma eller i fel bil eller i nåt låst utrymme, kurslokalerna var en outsinlig källa till förvåning och ofta förskräckelse. Jag gick faktiskt en kurs i tävlingslydnad hos denna dam och hon hade inte en susning om vilka moment som ingick i klass 1 och därmed inte heller ett hum om förväntat utförande... Men hon visste hur mycket hon ville ha betalt, visste hon!
Ett annat sånt här stolpskott har jag själv bara haft mycket lindrig kontakt med - det räckte så. Men ett tag anordnade hon kurser i syftet att alla hundarna skulle vara lösa och lydiga. Så en lördag kryllade hela mitt lilla villeområde av vilt lubbande hundar med långa släplinor efter sig och, en bit efter linornas ändar, desperata hundförare. Jag TROR inte att nån hund blev överkörd vid just det tillfället, men det måste väl tillskrivas en nådig försyn.
Sammanfattning: gå på kurs, gör det, men kolla för allt i världen upp arrangören och instruktören!
Har du ambitioner att lyckas i detalj med momenten kan jag verkligen rekommendera att träna för Mariah. INGET lämnas åt slumpen - det enda problemet är att hinna med och ta till sig alla goda råd! Hon är oerhört inspirerande och duktig - och rolig också!
Det är viktigt, det där med tränare. Man har ju några favoriter. Frida S är förstås en sån - hur inspirerande som helst! Man skulle nog egentligen ha sig en dosis i veckan eller nåt, som en vitamininjektion.
En annan som jag har lärt mig jättemycket av är Krister S. Minst en aha-upplevelse per pass och allra mest det här: det är inte hunden det är fel på, det är mig! När jag hade det som struligast med finfina Nero var det en sån lisa att få träna med Krister.
När jag gick valpkurs med samma hund hade jag sån tur att jag träffade på Yvonne H. som du kan hitta här och här. Sen gick jag fortsättningskurs och spårkurs och t.o.m. freestylekurs hos henne och faktiskt var allting lika trevligt och nyttigt. Hon är jätteduktig och får allting att verka genomförbart. Det var genom henne som jag kom in på det här med att hund-tävla - det hade jag aldrig trott mig om tidigare!
Nå, nog med reklam.
Det finns ju en del riktiga stolpskott också, och fler lär det väl bli med tanke på med vilken hast instruktörer och hundpsykologer matas fram...
Jag ska vara snäll och inte nämna några namn, men en av dessa kursanordnare var ständigt totalt förvirrad, sina ev. tankar hade hon ständigt hos förra gruppen eller nästa grupp eller några av sina alltför många hundar som hade råkat i slagsmål och hamnat på djursjukhuset. Nödvändig rekvisita låg alltid hemma eller i fel bil eller i nåt låst utrymme, kurslokalerna var en outsinlig källa till förvåning och ofta förskräckelse. Jag gick faktiskt en kurs i tävlingslydnad hos denna dam och hon hade inte en susning om vilka moment som ingick i klass 1 och därmed inte heller ett hum om förväntat utförande... Men hon visste hur mycket hon ville ha betalt, visste hon!
Ett annat sånt här stolpskott har jag själv bara haft mycket lindrig kontakt med - det räckte så. Men ett tag anordnade hon kurser i syftet att alla hundarna skulle vara lösa och lydiga. Så en lördag kryllade hela mitt lilla villeområde av vilt lubbande hundar med långa släplinor efter sig och, en bit efter linornas ändar, desperata hundförare. Jag TROR inte att nån hund blev överkörd vid just det tillfället, men det måste väl tillskrivas en nådig försyn.
Sammanfattning: gå på kurs, gör det, men kolla för allt i världen upp arrangören och instruktören!