Långgråa dagar
Några iakttagelser bara - från oerhört trista gråa snöiga blåsiga vidriga dagar.
- I mitt sovrum är det ungefär 15 grader. Plusgrader visserligen men ändå. Min pyjamas består av sockor, velourbyxor, t-tröja, ullstrumpor, fleecetröja. Ingen mössa, men det händer att jag mitt i natten drar upp tröjans huva över mitt huvud. Sålunda rustad och med en staffe i hel längd tryckt mot min rygg, en russlare hopkurrad mot min mage och en pej på fötterna sover jag ganska gott. Det finns element i mitt rum men vrider man på det (=bankar med konstiga tänger samt svärjer) så blir det inihelvitte varmt. Bikramyogavarmt.
- När jag vaknar till liv framåt morgonkvisten (eller lunch, om det är en SÅN dag) asar jag mig nerför trappen iförd min egenkomponerade pyjamas. Därstädes byter jag om till andra velourbyxor, annan t-tröja, andra sockor och strumpor och annan fleecetröja. Efter ytterligare en kopp kaffe byter jag till utekläder: av med allt utom mina rejäla underbrallor och sockor/strumpor samt på med thermobrallor, craft-tröja, värstingfleecetröja, meindl-kängor, mössa, fleecevantar och älgjackan eller dunväst. Efter en eller ett par timmar kommer jag in igen, av med rubban (kanske t.o.m. u*byxorna om vi har pulsat djupt) och på med dag-pyjamasen igen. Tja, så där hålls vi på hela dan. Man har inte roligare än man gör sig.
- Äldsta barnet håller på att måla lister, fönsterkarmar, ditobrädor, dörrkarmar, bokhyllsfronter och litet allt möjligt som vi inte hinner stoppa undan. Hela dagarna går jag och känner mig smålummig. Maken, som nattetid sover liksom i en färgfabrik, sover så gott så gott säger han. Fast han är litet rödögd om morgnarna.
- Jag har fått låna en kurslitteratur av sagda äldsta barn. Walter Kaminer - Schönhauser Allée. Tror jag. Samme man som skrev om ryssdisco. Mycket bra. Mycket bra, som sagt.
- Jag har hittat ett sedan länge bortkommet videoband med rysk pop. Hurra!
- Idag var det kraftig vind med synålar i på morgonpromenaden. Jag var på dåligt humör. Ying var på makraméhumör. Jazz backade ur sitt halsband (modell stryp) och jag fick använda alla mina superhjältekrafter för att inte låta ivrig när jag ropade in honom. Vi befann oss nämligen på trafikerad väg och minsta antydan om oro får Jazz att säga: -Panik! Jag får panik! Jag får panik! samt sprätta som en höna åt alla håll. Inte bra på trafikerad väg. I stället ska man nästan gäspa och säga: -Här går vi Jazz... samt vid minsta antydan till rörelse i min riktning utbrista i rena jubelsångerna. Annars kommer man hem med minus en dvärgpinscher.
- En rolig lek: man lägger sin hund på golvet. Sen säger man med uppmuntrande röst: -ligg! samtidigt som man för en hand med godis i framför hundens nos och upp över dess huvud. Det tar sin tid, men till slut brukar de börja lyssna på vad jag säger och faktiskt ligga kvar.
Och ärligt talat: så mycket mer träning än så orkar vi inte med dessa dagar.
Jag ska inleda en hungerstrejk mot vintern.