Skrämskott
Det verkar som om den gräsliga vita nederbörden i veckan var ett skrämskott - nu har vi åter mitt favoritväder med drypande fuktig atmosfär, geggamoja överallt och den härliga doften av multnande löv i näsan. Barmarksnovember i Mälardalen ÄR underbar!
Idag blev det litet uppdelade hundäventyr. Jag tog en promenad till klubben med Ying och Tigger för litet träning. Hela ettan utom apport för Ying, för Tigern sammalunda samt litet diverse smått och gott från tvåan och trean. Ying var på sitt allra vidrigaste humör - matte sliter sitt hår i likhet med matadoren som ställdes inför tjuren Ferdinand. -Vadå?Varfördå?Puss!Närå.Hejdå.Snart.Annars inte. säger Ying och ser uttråkad ut. -We are not amused, är Yings bästa citat i såna lägen. -Dumma hund! säger matte med ilskna tårar i ögonen.
En sån lisa då att ta itu med Tigern. -Jag kan! Jag vill! Jag kan! Låt mig! säger Tiger, och det har han rätt i. Bara vittringsapporteringen (grrr!) larvar sig. Problemet är att han inte knäpper på näsan! När han väl gör det så går det så bra, men han kommer inte på att han ska nosa. Suck. Annars börjar t.ex. inkallning med ställande gå mycket bättre.
Efter 2,5 timmar med dessa två lurkar snodde jag i mig en butt vaniljyoghurt och sen tog jag en cykeltur med Peppar. Hussen kunde inte rätteligen kalla det för "lek" eftersom han har tillbringat hela hela långa helgen med att - måla modellpansarvagnar! Nåja, huvudsaken är att man inte har tråkigt.
Cykelturen var i alla fall trevlig, en promenad i skogen med litet uppletande blev det också. Peppar letade leksak och jag hittade kantareller.
Största och minsta barnen tog Jazzen på finpromenad neråt stan, iförd fin grå collegetröja var han då. Han gillar att få gå utan hundsällskap den, precis som husse tycker han nog att det är litet pinsamt med alla byrackor.
Nu luktar det pyton i hela huset igen - matte torkar lever!
Idag blev det litet uppdelade hundäventyr. Jag tog en promenad till klubben med Ying och Tigger för litet träning. Hela ettan utom apport för Ying, för Tigern sammalunda samt litet diverse smått och gott från tvåan och trean. Ying var på sitt allra vidrigaste humör - matte sliter sitt hår i likhet med matadoren som ställdes inför tjuren Ferdinand. -Vadå?Varfördå?Puss!Närå.Hejdå.Snart.Annars inte. säger Ying och ser uttråkad ut. -We are not amused, är Yings bästa citat i såna lägen. -Dumma hund! säger matte med ilskna tårar i ögonen.
En sån lisa då att ta itu med Tigern. -Jag kan! Jag vill! Jag kan! Låt mig! säger Tiger, och det har han rätt i. Bara vittringsapporteringen (grrr!) larvar sig. Problemet är att han inte knäpper på näsan! När han väl gör det så går det så bra, men han kommer inte på att han ska nosa. Suck. Annars börjar t.ex. inkallning med ställande gå mycket bättre.
Efter 2,5 timmar med dessa två lurkar snodde jag i mig en butt vaniljyoghurt och sen tog jag en cykeltur med Peppar. Hussen kunde inte rätteligen kalla det för "lek" eftersom han har tillbringat hela hela långa helgen med att - måla modellpansarvagnar! Nåja, huvudsaken är att man inte har tråkigt.
Cykelturen var i alla fall trevlig, en promenad i skogen med litet uppletande blev det också. Peppar letade leksak och jag hittade kantareller.
Största och minsta barnen tog Jazzen på finpromenad neråt stan, iförd fin grå collegetröja var han då. Han gillar att få gå utan hundsällskap den, precis som husse tycker han nog att det är litet pinsamt med alla byrackor.
Nu luktar det pyton i hela huset igen - matte torkar lever!