Hundarna fick, var och en, reflextäcke, reflexhalsband och reflexkoppel. Jag hade braxer med gula reflekterande fält vid knäna, benreflexer (som eg. är avsedda för hästar...) kring smalbenen, reflexer på skorna samt illgul reflexväst.
Vi mötte två gotiska flickor: svartfärgat hår, svarta kläder, svart hund. Inte en reflex. Som tur var hade de spökvita nunor.
Sen sprang vi stan runt, fast gick rätt mycket förstås.
Så lätt med hundarna idag - när jag springer o de har halsband o koppel (till skillnad från sele och linor) har jag bara ett enda krav på mina hundar: de ska över huvud taget inte märkas.
De ska inte dra, inte sacka, inte trängas. Inte nagga matte i knäna, Tigger!
På nåt sätt känner de nog att springning är "jobb" för de beter sig precis som jag vill. Märks inte. Kopplen så lätta i handen. Inget trams.
Hurra!
0