I alla fall var himlen blå och det var nåt som liksom lyste och värmde. Vilken märklig känsla! Och jag gillar ju novembermörker men det var inte så dumt det där heller. Kändes som direktinspruttning av nån vitamin eller nåt. Inte illa alls, faktiskt.
Jazz var studsig.
MYCKET studsig.
Tigg var luddig.
MÅÅÅÅÅL!!
TYPISKT Ying! Precis på mållinjen kommer han på att han måste kolla en grej, bara.
Om man mäter kadens och inte faktiskt vägvinnande så vinner Tigger varje gång!
0