Luman!
Igår följde minsta barnet med på skogspromenad. Det sker inte så ofta, men är desto mer kärt. Minsta barnet är ingen soffpotatis, det bara verkar så. Men hon tränar så in i bänglan mycket så ev. fritid tillbringas gärna halvliggandes i just soffan. Och dess moder uppmuntrar detta.
I alla fall var himlen blå och det var nåt som liksom lyste och värmde. Vilken märklig känsla! Och jag gillar ju novembermörker men det var inte så dumt det där heller. Kändes som direktinspruttning av nån vitamin eller nåt. Inte illa alls, faktiskt.
Jazz var studsig.
MYCKET studsig.
Tigg var luddig.
MÅÅÅÅÅL!!
TYPISKT Ying! Precis på mållinjen kommer han på att han måste kolla en grej, bara.
Om man mäter kadens och inte faktiskt vägvinnande så vinner Tigger varje gång!
I alla fall var himlen blå och det var nåt som liksom lyste och värmde. Vilken märklig känsla! Och jag gillar ju novembermörker men det var inte så dumt det där heller. Kändes som direktinspruttning av nån vitamin eller nåt. Inte illa alls, faktiskt.
Jazz var studsig.
MYCKET studsig.
Tigg var luddig.
MÅÅÅÅÅL!!
TYPISKT Ying! Precis på mållinjen kommer han på att han måste kolla en grej, bara.
Om man mäter kadens och inte faktiskt vägvinnande så vinner Tigger varje gång!