Pelleskop-livet

Mellanbarnet ringde och sa: -Gissa vad jag har hittat! - En liten hund, gissade jag och det stämde bra. En liten fin russlare hade hon hittat, en som lös och ledig var på väg till skogs. Efter en halvtimme, när mellanbarnet precis började våga hoppas att hunden var herrelös och skulle tillfalla upphittaren, kom hundens matte. Ifrån sig, förstås. Jag kan riktigt känna själv - hunden borta, man tänker alla möjliga scenarion och så kommer man runt ett hörn och där står ens lilla lus, alldeles välbehållen med en snäll o fin upphitterska och en rar pudel. Vilken tur!
Fast nu är barnet fast beslutet: en russlare behöver hon. Så klart, det gör väl alla?