Fredagslördag
Idag har det känts som lördag hela dan för maken är sjuk. Nä, det där lät inte vidare trevligt - jag menar förstås att det har känts som lördag för att maken har varit hemma hela dagen.
Det är i alla fall tur att det bara är fredag, för om det vore lördag skulle det vara söndag redan i morgon och det, mina vänner, skulle vara riktigt otrevligt.
Söndagen vill vi inte ha en enda timme för tidigt!
I alla fall så haver jag skjutsat minstaste lilla barnet till närmaste residensstad för vidare transport per buss till Karlstad. Hielp! Oj, vad jag måste kolla så att det mellanstora barnet verkligen kom ihåg att möta sin lillasyster och det hela. Mellanbarnet påpekade att hon var bara ett år äldre än minsta barnets nuvarande ålder när hon åkte ensam i metron i Paris. -Kan jag väl aldrig tro! hävdade jag, men det var förstås sant. I alla fall så har minsta barnet nu framkommit och allt hade förlupit väl. Puh!
Jag passade även på att miljöträna Tigern litet på centralstationen, det tyckte han var nog så tröttsamt. Men ganska många resande tyckte att Tigern satte litet extra guldkant på biljetten. Tacka för det!
Sen for vi vidare och la ut kattmat till en bortkommen katt som inte syntes till. Tiger fick komma ut och leta katt, men han markerade inte alls. Däremot markerade han kattmat ganska ordentligt. Blev mycket förvånad när han inte fick äta upp den.
Ganska mycket färsk älgbajs fanns det på katt-tomten, undrar om jag skall börja känna mig förföljd.
Efter att denna uppgift var avklarad kände jag mig ganska så dysterkvist och novemberdiset underströk denna melankoli alldeles onödigt väl. Suck.
Det är i alla fall tur att det bara är fredag, för om det vore lördag skulle det vara söndag redan i morgon och det, mina vänner, skulle vara riktigt otrevligt.
Söndagen vill vi inte ha en enda timme för tidigt!
I alla fall så haver jag skjutsat minstaste lilla barnet till närmaste residensstad för vidare transport per buss till Karlstad. Hielp! Oj, vad jag måste kolla så att det mellanstora barnet verkligen kom ihåg att möta sin lillasyster och det hela. Mellanbarnet påpekade att hon var bara ett år äldre än minsta barnets nuvarande ålder när hon åkte ensam i metron i Paris. -Kan jag väl aldrig tro! hävdade jag, men det var förstås sant. I alla fall så har minsta barnet nu framkommit och allt hade förlupit väl. Puh!
Jag passade även på att miljöträna Tigern litet på centralstationen, det tyckte han var nog så tröttsamt. Men ganska många resande tyckte att Tigern satte litet extra guldkant på biljetten. Tacka för det!
Sen for vi vidare och la ut kattmat till en bortkommen katt som inte syntes till. Tiger fick komma ut och leta katt, men han markerade inte alls. Däremot markerade han kattmat ganska ordentligt. Blev mycket förvånad när han inte fick äta upp den.
Ganska mycket färsk älgbajs fanns det på katt-tomten, undrar om jag skall börja känna mig förföljd.
Efter att denna uppgift var avklarad kände jag mig ganska så dysterkvist och novemberdiset underströk denna melankoli alldeles onödigt väl. Suck.