Fältbiologiskt
Alla säger: -Bläääh, vilket hemskt väder! Mörkt! Blött! men faktum är att vädret är mycket värre inifrån än när man faktiskt är ute i det.
Det är inte ens kallt, luftfuktigheten är bara toppen för hår och hud, geggamojan överallt gör att alla promenader blir äventyr och naturen är faktiskt så VACKER. Allt är brunt, orange och rött och det är alldeles enastående det hela. Dessutom luktar det så gott överallt så man pohöver inte ens vara hund för att känna det.
Minsta barnet tog en 20-minuterssväng med Jazzen och sen bäddades han ner i en soffa framför TV:n. Sicken en frisksportare!
De andra tre följde med matte till skogs, nästan två timmar traskade vi runt i långrundan utanför elljusspåret. Med lösa hundar, muähähähähäääää! Men de fick gå fint intill mig, då blir de så trötta och loja, inte alls som när de har koppel och bara jagar upp sig.
Bara en gång fick Pepp spel och drog iväg över en nyplöjd åker - jag efter, det var en syn kan jag lova! Inte håller jag jämna steg med hundrackarn särskilt många meter, men tala inte om det för honom. Omgående kom han tillbaka och var en snäll och fin valp igen.
Sen träffade vi en 8-månaders riesenschnauzer, Yrroll. Han var VILD han! Och Ying blev förstås alldeles ifrån sig, för inte kan väl nån i hela världen utom just YING ta hand om en sån!
Och så mötte vi en ynkligt liten, fast vuxen, cockerspaniel. Livsfarlig! sa Peppar, bäst att vi har ihjäl den. Usch, man får skämmas. Dock var de kopplade då, så det bidde inget blodbad. Och cockern var inte så mycket trevligare den...
Slutligen mötte vi ett litet gäng innefattande en den allra som minsta lilla chihuahua - alldeles vuxen och knappt ett kilo tung. Gissa om det blev liv på pingisstjärnan då!! Han sjöng sig nästan in i melodifestivalen.
Sen gick vi hem och torkade oss.
Peppar morrar som en galning när man torkar hans tassar, han låter livsfarlig men det är bara trams.
Tigg gräver sig in i handduken som man använder - man ser aldrig vad det är man torkar, han far omkring därunder som ett litet spöke.
Ying tycker att det är under hans värdighet, fast ganska skönt, att bli torkad. Det är nästan så jag får 25 öre och ett nyp i rumpan som tack. Ying, han vet hur man behandlar tjänstefolk.
Det är inte ens kallt, luftfuktigheten är bara toppen för hår och hud, geggamojan överallt gör att alla promenader blir äventyr och naturen är faktiskt så VACKER. Allt är brunt, orange och rött och det är alldeles enastående det hela. Dessutom luktar det så gott överallt så man pohöver inte ens vara hund för att känna det.
Minsta barnet tog en 20-minuterssväng med Jazzen och sen bäddades han ner i en soffa framför TV:n. Sicken en frisksportare!
De andra tre följde med matte till skogs, nästan två timmar traskade vi runt i långrundan utanför elljusspåret. Med lösa hundar, muähähähähäääää! Men de fick gå fint intill mig, då blir de så trötta och loja, inte alls som när de har koppel och bara jagar upp sig.
Bara en gång fick Pepp spel och drog iväg över en nyplöjd åker - jag efter, det var en syn kan jag lova! Inte håller jag jämna steg med hundrackarn särskilt många meter, men tala inte om det för honom. Omgående kom han tillbaka och var en snäll och fin valp igen.
Sen träffade vi en 8-månaders riesenschnauzer, Yrroll. Han var VILD han! Och Ying blev förstås alldeles ifrån sig, för inte kan väl nån i hela världen utom just YING ta hand om en sån!
Och så mötte vi en ynkligt liten, fast vuxen, cockerspaniel. Livsfarlig! sa Peppar, bäst att vi har ihjäl den. Usch, man får skämmas. Dock var de kopplade då, så det bidde inget blodbad. Och cockern var inte så mycket trevligare den...
Slutligen mötte vi ett litet gäng innefattande en den allra som minsta lilla chihuahua - alldeles vuxen och knappt ett kilo tung. Gissa om det blev liv på pingisstjärnan då!! Han sjöng sig nästan in i melodifestivalen.
Sen gick vi hem och torkade oss.
Peppar morrar som en galning när man torkar hans tassar, han låter livsfarlig men det är bara trams.
Tigg gräver sig in i handduken som man använder - man ser aldrig vad det är man torkar, han far omkring därunder som ett litet spöke.
Ying tycker att det är under hans värdighet, fast ganska skönt, att bli torkad. Det är nästan så jag får 25 öre och ett nyp i rumpan som tack. Ying, han vet hur man behandlar tjänstefolk.