Pelleskop-livet

Shar pei, shar-pei, sharpei, kinesisk skrynkelhund - kärt barn har många namn, men så värst många bilder hittar man inte på webben. Och rätt många av dem man ser visar hundar som är formade som tunnor med ben - men det är inte Ying, för han skall vara funktionell.  Så för att ge en mer rättvisande bild av rasen  kommer här en post med bara bara Ying, litet härifrån och därifrån, nu och då. Håll till godo!









Oj då, en jack russell har insmugit sig.






Ying var olydig och gick på tunn is trots mina moderliga förmaningar. Och druttade förstås rätt ner i ett avloppsdike! Han fick nästan inte komma in i bilen sen!


Lorten mera i närbild. Tur att det inte finns luktbloggar. Än.

Idag följde Ying och Tigger med när minsta barnet skulle lämnas på eftermiddagsträningen (Peps o Jazz följde med när hon skulle hämtas efter morgonträningen, så de fick sig en dosis regnpromenad redan på morgonkvisten). Eftersom det var så muggigt och blött och mörkt gick vi en 5 km elljusslinga, så di små pajsarna fick gå i koppel och tycka synd om sig. Men längst bort, liksom bakom slingan, finns ett stort präktigt gärde där de brukar få springa av sig, så ock idag. Mycket muntert på alla sätt, god hastighet åt alla håll och god lydighet vid inkallning. Sen var det dags för koppel och för att gå vidare, men på nåt sätt hade jag inte lyckats få fast kopplet i Yings halsband ordentligt, så när han plötsligt fick vittring på nåt stod jag där med bara kopplet i handen. Och inte reagerade han för 5 öre på hojt och vissling, heller! Rätt upp i Storskogen, som ligger bortom gärdet försvann han, och där stod Tigger och jag, långa i snytena i strilregnet. Men sen - ingen hund kom tillbaka! Vi gick där av och an i bröten i skogsbrynet, i hällregnet och det tilltagande mörkret, i trekvart. Ingen mobiltelefon hade jag, barnet måste hämtas, två hundar var ensamma hemma och fadern satt och smorde kråset med nåt läskigt julbord nånstans. Mycket många hemska scenarier radade upp sig i mitt arma huvud. Det är ju dessvärre så att Ying är inte nån särdeles logisk hund och jag kan inte påstå att jag sätter nån större tillit till hans förmåga att klara sig ensam i skogen över natten. Till slut beslutade jag i alla fall att lämna kvar min jacka i skogskanten, med litet godis på, och traska iväg till bilen (2,5 km) och försöka få kontakt med civilisationen. DÅ kom lilla Ying ångande, från precis fel håll och blöt rätt in på skinnet. Sånt kärt återseende! Matten nästan fällde en tår mitt ute i naturen. Men hela vägen tillbaka gick Ying och gnorfade, knorrade och fnyste, och yttrade sig allmänt om folk som skaffar hund och sen inte kan ta hand om dem, utan låter dem springa vind för våg och nästan bli uppäten av älgar och troll. Jag tror bestämt att han ligger och plitar på en insändare nu!

Yingis Pingis var på inoff. utställning i Kringelstaden. BIR, blev han. Och yes, det VAR faktiskt mer än 1 st pej med!!






Bäst jag stod där och parlerade med Ying o Tigg i koppel kom en dam fram och sporde så artigt: -Ursäkta, är det Er hund som springer där? Haha, fula Ying hade lösgjort sig från sina bojor - där stod jag med ett tomt halsband fästat i kopplet o min lille Dr Sju lever rövare både här o där, Glad Som En Lärka. Tur man har prima inkallning på sina hundar (i alla fall den gången, tack för det!)

Vi sammanstrålade med Lotta och Ancho, och planerade för vår hotell-trashing i Nyköping. När denna väl inföll blev den rätt stillsam - fast jag hittade ett avslaget stolsben på trottoaren utanför hotellet redan när vi kom och tror nog att det var L8 som hade tjyvstartat. Hur som helst -  jag var Hemskt Tung i Huvudet på söndagen, troligen för att jag åt så mycket ost och kex...




Vi betroddes med att vara pejvakter åt Ancho medan Lotta gick ut o stillade sin hunger. Som synes var det inte ett så ansträngande uppdrag, fast rart. Det tyckte Tigger också, för Ancho-pansjo löpte. Mkt bra lydnadsträning blev det.

Igår fick Tigerungen och Ying bada litet. Dvs Tigg fick bada och Ying tvingades att bada. Uhuuuu, med vååååld!!, snyftar Ying, som fortfarande är uhuhuppröhöhörd på pejvis.

Kolla öronen!

Blä.

Nästan uppe. Land, jag ser LAAAAND!! Räddad!



Kom undan med blotta förskräckelsen.


Bär ner mig till sjön, bär ner mig till sjön, jag känner att jag måste IIII. Och när du badat mig, så ska jag skaka mig, och när jag skakat mig, så vill jag I I-JEN. Bär ner mig till sjön, bär ner mig till sjön - tralala!! En riktig hit, för både djur och människor.

Jojo, då passar det minsann! Peppisen blev bästa juniorhane ("Excellent"), junior-BIR och 2:a bästa hane och tog sitt 2:a CERT.  Dessutom var Goodstaff's uppfödargrupp BÄST. Förstås!


Framifrån: Zigge (Goodstaff's William Lee), Peppisen (G Anders Statement), Pelle (G Vocal Command, P:s pappa) och Nicko (G Another Brick, P:s kullbror).



Pappa Pelle är inte direkt känd för sin gullighet mot andra killar, och Peppar vill förstås inte vara sämre. "Jag ska döda dig, gubbtjyv!" var nog det raraste han sa... Brorsan Nicko däremot verkade vara en cool kille. Honom var jag först litet spekulant på, för uppfödar-Karin trodde mer på honom som snygging, fast han var en så oerhört loj liten valp så jag trodde inte att han skulle passa mig. Låg mest på rygg och jäste med lilla skära magen i vädret...

Vinnarpuss!
Matte lovade att nästa dag skulle bli en blåbärsdag, och det blev det också.


"När jag är ledig bryr jag mig inte alls om mitt utseende", säger Peppar. Han läser för många modellreportage, det är uppenbart.