Pelleskop-livet

Bilen kom till doktorn och fick ett nytt hjullager. Originalreservdel förstås, inget piratttrams.
Jag kom till doktorn och fick nåt så elegabelt som en "MEDTRONIC VIRTUOSO", visst låter det klämmigt! Fast det nog får betraktas som en piratdel så lär det inte vara så pjåkig ändå. Men huvva! vad det kliar där den är insatt! Undrar om det kliar i lilla bilen också...
Alla hundarna blev glada när matte kom hem - men trötta!

Så här års är det högsäsong arbetsmässigt - ändå är revisions- och bokföringsbranchen förskonad från mina insatser. Man kan ha det tjockt ändå, till sommar o jul. Jag är ganska nöjd med det - men när det kör ihop sig med icke-arbetsdelen av livet så blir det bråttom, bråttom. Så idag har det varit si-och-så med hunderiet. Tur att man har snille ungar! Och bilderna - de är från anno dazumal!

Ying med mamma och syskon.



Lilla bebis-Ying



Tiggers första utställning



Tigger och hans syster Hija, 9 v gamla

Tro det eller ej - ÄNNU varmare idag! Dessutom varm kraftig vind också, som att stå i en hårfön (eller i Turkiet, med en arg kamelförare - men det är en annan, mycket lång, historia). Småkillarna fick sig en skogsstrosis - Tigger har lärt sig att tigga efter vattenflaskan också. "Hit med pavan, fruntimmer!" säger han, men han är så söt så man kan inte ta illa upp. Jazz tycker att det är äckligt att halsa, liksom obelevat. Han får använda flaskkorken som skål i stället, tur att han är spetsnosig.




Det är oändligt svårt att få råttisarna på bild samtidigt, om man vill ha annat än en ändvy. Så man får passa på när de spejar in en skogsduva. (Men de störde inte viltet, duvan VILLE leka!)

OBS! Jag tillhör inte den kategori hundägare som anser att hundarna ska få "göra upp" osv. - de har faktiskt bara roligt! Och jag har roligt när jag tittar på.

Men när det är sovdags ser det ut så här:

är det inte här längre. Ungar som skriker (inte mina), hundar som skäller (nåja), gifta par som skriker (oskyldig!) och så dessa jäddrans näktergalningar hela halva nätterna! Samt förstås på fredagarna: sopgubbar som har gett sig den på att om inte de får sova så ska ingen annan heller få göra det.

Men hallonen är på god väg - Jazz har första tjing.





Äldsta barnet är pinnhållare.


Och blir vederbörligen avtackad på bästa tänkbara sätt.





Igår träffade vi en tant som trodde att Ying var en blodhundsvalp - det var litet skojigt. Undrar när öronen ska växa ut!

Jag läste nyss att en stackars cairnterrier dog efter att ha lämnats i en bil i två timmar medan husse shoppade. Att det ska vara så innerligt svårt att begripa - lämna hunden hemma, om du inte kan ta den med in! Gör detta lilla enkla test: parkera bilen på en vanlig stormarknadsparkering, öppna rutorna nån centimeter och slå av motorn - och inget fusk med "självgående" AC eller nåt! Sen sitter du där en stund och känner efter, och lovar dig själv: -I sommar ska jag ALDRIG lämna hunden i bilen! Säg efter mig: ALDRIG lämna hunden i bilen!

'
foto: Marie Holmström , tacktack!

Så här såg lilleman ut vid sisådär en nio veckors ålder. De är rara när de är små, fast rarare när de blir större.

Idag fyller minigrisen 1 år - vart tar tiden vägen, egentligen!



Leta grisknorr i trädgården. Observera - ljusblå sidenrosett, dagen till ära.



Ying hittade sin först - har man nånsin SETT en sån skabbråtta?! En pej som fäller är en styggelse!



Yummie!



Tigger kämpar.



En bild till på födelsedagsvalpen. Han kommer väl alltid att vara våran Lillunge!

Och visst fick Jazz en knorr också, han hittade sin först, sen retirerade han upp på trappan och låg där och sa z09cxz+xc<xcvxsz90qrqerqe etc. på skånska (ung. som perkele på finska) när helst nån kom i närheten. Sånt vill man ju inte ha på bild!

Igår förbarmade sig äldsta barnet - redobogen som alltid tog hon en toa-strosis med Jazz och Ying. Inga raska prommisar för Ying nu, och Jazz är så nöjd med att ligga utslagen på sida i nåt hörn. Han som annars alltid ligger som ett snabel-a! Peppisen fick nöja sig med röj i trädgården (=rallyrusch+utslängd död i nåt hörn+ny tokrusch+död osv.); men Tigger låter inte litet klimatförändringar ställa sig i vägen: "nu måste vi göra nåt kul, matte!". Så vi tog en sväng till djurboden för inköp av present till Peppar och sedan en lubbis nere på ängen, med litet uppletande, fjärrläggning, badande i snuskig bäck (inte jag) etc.



Vadå tare lugnt? Det GÖR jag ju!


Uppletande. Snart får matten leta upp Tigger i stället. Inte lätt när man är liten! Men själva uppletandet går som en dans, även med okända pytteprylar.



Tjusig tunga.



Fjärrläggning. En kraftig zoom hade jag, så han är runt 30 meter bort. Smack i backen som en bordercollie, och stannar där! Fast det märks att värmen tar litet grann till och med på Tiggers huvud - ibland blir det litet vimsigt.

Runt 8 på kvällen tog jag Tigg o Jazz till klubben och tränade litet. En rapport:
Tigger börjar bli åtminstone HYFSAD på att vänta på sin tur. Gläfser inte precis oavbrutet, i alla fall.
Vi har äntligen hittat en leksak som faller Jazz ordentligt i smaken!
Båda två skötte sig riktigt bra i lydnadsträningen - litet varmlojt emellanåt, men jättefin kontakt trots störning av nybörjarlydnadens rymmande hundar. Platsliggning med båda två (en i taget) i tre minuter med mig dold av och till - mycket lugna o fina ligganden. Tränade mycket ingångar, alltså hit från en meters håll ungefär, för att få dem att INTE hoppa på mig. Börjar bli bättre. Men de är ju så glada o söta när de kommer hoppandes!
Agility tränade vi också - Jazz tog en 4p-slalom i riktig tävlingsfart! Självständiga kontaktfält med totalstopp tränade båda två och det börjar ta sig. Litet handlingsträning med Tigger, med Jazz behövs det knappt, jag kan stå i mitten av banan och bara ropa hindernamn...
I alla fall var de jätteduktiga båda två, och glada! Jag var också glad - så härligt när man kan vara ute och träna till 22 utan lampor, utan tröjor och termobyxor till förb-else, utan att tappa känseln i fingrar och tår. Jippi!

Nu så. Först VM-guld och sen den verkligt tunga titeln. Allt är väl i den bästa av världar.

Efter träningen igår kväll fick Jazz sitta i bilen o vänta en stund medan Tigg tränade litet lydnad (eftersom det var Jazz som hade jobbat mest i första passet). På en av planerna pågick mondioring-träning - och himlar vilka attiraljer de använder! Presenningar, gunghästar, miljoners miljoner petflaskor, en jätteful hembyggd gubbe av plastskynken och pinnar - allt uppbackat av ivriga skrianden, tut och visslingar. Häpp. När de började skaka presenningen som ett lakan stelnade Tigg till - alldeles som förstenad stod han, fast hela han vibrerade. Till slut blev det FÖR läskigt så han la benen på ryggen tills han kom intill mig. Där vände han sig om och hojtade med gäll tonårsröst: -Fast JAG, jag har sett en GRÄVLING! Igår!  Sen sprang han kvickt iväg bakom mig, och vi fortsatte träningen litet längre bort. Mallarna o deras hussar blev förstås mäkta imponerade...

Här betar vi raskt i högarna - snart är vi ikapp!
Både Tigger och Ying har numera KÄND MENTAL STATUS!! Det hade de i och för sig förut också, alla vet att de är litet knäppa, men nu har de papper på det. Kanske inte precis på att de är knäppa, men ändå. Tyvärr hade Jazz tre dagar före MH:t inskärpt i Tigger att pistolskott är läbbiga grejer, "aktare-som-ögat, snorunge" tror jag att han sa, så det blev bara två skott för Tigg på MH:t. Men han är redan på god väg att komma över denna hastigt påkomna skotträdsla - vi får bara se till att han inte umgås med Jazz i fyrverkeritider o så. Annars var det rätt mycket som var halvhemskt på MH:t, och onödigt, men han var i alla fall lydig som bara katten. Vilket dessutom märktes särskilt väl eftersom hund 1 kröp in under ett hus redan under det första momentet och vägrade komma fram (han fick vila ett tag för att komma på andra tankar och sen börja om, men då hade jag åkt hem så jag vet inte hur det gick. Snäll beskrivare i alla fall). Hund 2 hade aldrig nånsin varit okopplad så han tog förstås tillfället i akt. Matten prasslade med korvpåsar o andra knep, men tji fick hon - bäst att njuta av friheten medan den varar, tyckte russlaren. Och det hade han rätt i! Så när Tigg valsade in som hund 3 var inte förväntningarna på russlars lydnad särskilt höga - pilutta dem, vad de bet sig i tummen - Tigger är ju världsbäst, ju! Ett stort tack till Anna på kennel Vitsudden för att vi fick vara med och slapp stå som 412:e reserv på alla MH:n i hela mellansverige!
Ying lyckades få komma med när ridgeback-klubben fick ett återbud pga av löpning - hurra! Han var förstås skottfast som urberget, och de övriga övningarna tyckte han var rätt tramsiga, men han är så fin och artig så han valde att nonchalera gubbar som gjorde bort sig i skogen osv. Spökena var dock äckliga, då valde han att förskansa sig hos testledaren. Typiskt Ying, att välja ut "han-som-bestämmer"! Tyvärr kunde jag inte själv gå med tingisen (eftersom jag - ähum - var i Värmeland och skördade lagrar) men äldsta barnet gjorde det med den äran och jag tror inte att han skulle ha reagerat annorlunda om jag höll i snöret. Även Ting utmärkte sig genom sin lydighet och var på alla sätt en prydnad för sin ras.

Intressant att notera är vidare att maken, vars inställning till hundar är den att de är rara när de sitter i soffan och äter sockerkaka, eller i uppstoppat tillstånd, är den enda i familjen som har deltagit vid samtliga fyra hittills gjorda MH:n - Jazz, Olle, Tigger och Ying. Fast han får ju videofilma, och det är ju alltid litet kul!

3-4 maj var vi i Forshaga på terrierklubbsutställning och barnbesök. Vojne, vad jag var trött sen! Bror min tog flyget från Honolulu, det tog 22 timmar att komma hem. Han var rask som en bofink så fort han kom hem o fortsatte i den stilen. Jag måste sova hela dygnet, varje dygn i nästan en vecka efter min hemkomst från Värmland. Värmland suger!

I alla fall:



(Fotograf, båda bilderna: Ronny Niska)

Tackar tackar - Peppar BIR med CERT, 47 staffar anmälda. Vacker som en dag, uppenbarligen. Dag 1 kalvade han mest omkring i ringen - domaren gav honom en 1:a och 2:a plats i juniorklass, samt orden "needs much practice". Så dag 2 hade väl Peppisen tränat, då.


Foto: FÖ - tackar!

Mattes bästa Tigger blev 2:a i unghundsklass, med HP, dag 1 och unghunds-BIR med CK samt 4:e bästa hanhund dag 2.

Nästa utställning blir Avesta i juni, sen är det dags för världsutställning och circuit:ar och staffespecialen och - oj. Det är mycket, det är det!