Kattslaktare?
Jag läser här om eländes elände som kan drabba en hundägare. Sammanfattningsvis: lydig men lös hund, katt, vild bitande hund.
Alltså en normalt lydig och väluppfostrad Dobermann går lös vid mattes sida, blir en aning provocerad av en katt innanför ett stängsel och går till attack. Katten biten - hur det gick vet vi inte än.
Jag tänker på det jag skrev igår - om respektlösheten i att envisas med att ha hunden lös. Det är onödigt - en så lydig och stillsamt gående hund är ju också så lätt att ha i koppel...
Å andra sidan: elände händer ändå. Koppel eller halsband går sönder - som den där gången när Jazz kastade sig över en hårt trafikerad väg, han som inte ens brukar bry sig om andra hundar. Klarade sig nätt och jämnt undan bilar.
Eller när Tiggers halsband drogs av honom genom lillasysters försorg och han ännu nättare och jämnare, faktiskt på centimetern när, undgick en bil. Brrr.
Ytterligare en annan gång gick jag med den ökände smådjursdräparen Peppar (bara igelkottar strök med, men det var sannerligen inget medvetet val från Peppens sida) i koppel, och jag hade alltså UTESLUTANDE Peppar med mig, och jag höll i kopplet - då en katt slank över gångvägen och jag bara tappade koppeländen så att Peppar satte efter med mord i blick - helt och hållet i mördarmod. Den smala lyckan var att katten slank in i en buske och så gjorde en U-sväng och in en annan buske, varvid Peppars eftersläpande koppel liksom knöt fast sig i den första busken. Annars tror jag inte att det hade slutat lyckligt (för katten).
Summa summarum: man kan aldrig aldrig gardera sig helt och hållet, men man får göra så gott man kan. Ha inte hunden lös, helt enkelt.
För övrigt har mina hundar idag igen fått beröm för att de så duktigt kommer till mig och tigger godis när vi får möte - idag var det en småtting på hoj inkl. stödhjul som tillsammans med sin mamma beundrade hundarnas fokus på mig. Jag är faktiskt rätt nöjd med dem själv - småungar KAN vara väldigt intressanta, i synnerhet sådana på fordon, men småungar FÅR INTE hamna i centrum för odjurens intresse. Jag är som Edvard Persson: Allt ljus på mig! (För det är mina hundar, och mitt ansvar. Att de inte skrämmer nån, än mindre knuffar eller biter nån.)