Pelleskop-livet

När jag lämnade bystan och körde hemåt vid 16 var det grått över mig, men det lyste glatt och guldigt bortåt metropolen till, så jag bestämde mig raskt för en lång uppfriskande promenad i syfte att möjligen något vakna till en aning.

 

Ett par kilometer senare vräkte regnet ner så jag fick köra vindrutetorkarna på tredubbelhastighet.

Men när det väl var över dök det upp par enorma regnbågar - jag tror mig aldrig förr ha sett regnbågar som liksom landade framför hus och vegetation etc, därmed fungerande som färgfilter. Ett ljusgult hus var blått och grönt och rött om vartannat! Mycket flådigt.

 

Men när jag landade hemom regnade det här också, så alla mina hundar och jag åt vår ganska likahanda middag (kibble för dem, linser för mig) och först en stund etterpå gick vi ut.

 

Efter 45 minuters rask promenad kände jag mig inte ett dugg piggare. Trött så att ögonen gick i kors faktiskt.

 

Men har man sitt på katten - efter 90 minuter, då började jag känna mig urblåst och fylld med nya krafter!

Ännu litet senare var vi hemma och jag var full av verksamhetslusta - och i synnerhet var det nödvändigt att gripa sig an med en massa.

Tyvärr visade sig piggheten vara blott en ytlig fernissa - jag hade inte mer än hunnit få av mig gummistövlar och husky så bligade vänsterögat snett ner åt höger och högerögat snett upp åt vänster och hela jag svajade som en övermogen tulipan.

 

Så det är nog bäst att jag sätter i gång med den där nyttan nu. Och sedan gör oss en tidig afton.

Hundarna verkar helt införstådda med den planen - MÖJLIGEN skulle jag känna mig mindre halvsovande om det inte pysste upp en massa hundzätan ur varende smatt och vrå i huset!