Hur kan det vara så kallt?!
Kan det vara så att vi har blivit bortskämda av förra årets mildvinter och den snälla starten på denna vinter? På eftermiddagspromenaden frös jag så jag blev stel om hela mig, trots långkalsonger och fleece och Arrak-jacka och mössa och hela konkarongen. Minst tio minus trodde jag det var - döm om min förvåning när termometern envisades med -1!!! Jag har uppenbarligen blivit förvekligad.
Idag har jag äntligen varit och hämtat färskfoder åt hundarna, så de fick hälften sånt och hälften torrfoder till middagen. De satte nytt hastighetsrekord i ätning och jag hoppas bara att deras små dumma magar inte tänker reagera på kostväxlingen. När jag röjde i frysen för att skapa plats hittade jag dessutom en hel massa märgben; inte bara alla älgdito som jag fick utan även en massa nötben, så hundarna kan se fram emot en smaklig weekend. Själv fick jag nåt hjärnsläpp och beordrade maken att köpa ischoklad åt mig - jag som inte ens tycker om choklad... Men flera bitar slank ner och nu känner jag mig rätt illamående. Konstigt vad som kan komma över en ibland!
På morgonpromenaden hade jag med den lilla gröna ekorren som Tigger och Betty sprang ikapp om. Ibland fick Betty nej-kommando så att Tigg skulle kunna springa och ta ekorren utan att riskera värsta sortens football-tackling. Då tjurade Betty och gnölade om orättvist! och dumma mamma!. Förstås.
Hon är inte stor inte, våran staffa.
Och Jazz vägrar att gå ut utan kofta. Eller om sanningen skall fram: han vägrar att gå ut även MED kofta, men jag tvingar honom.
På kvällspromenaden blev det i alla fall bara Ying och Tigg som fick följa med - jag orkade inte lyssna på fryslortarnas pip. Betty klarar den rysansvärda kölden (alltså minus en) bra så länge det är något så när ljust, men är det BÅDE mörkt och "kallt" så slänger hon åt mig såna blickar att jag tror jag kommer att bli mördad i min säng. Och sånt är inte gott för nattsömnen.